Hänga på lördagen efter jobbet. Fixa egen hemmagjord pizza. Dricka kaffe Karlsson. Bada, fixa naglar, sy lite, färgspruta lite krukor, kolla film och dega. Bara vara. Bra för blodtryck.

Igårkväll firade vi lilleman som fyllt 27. God mat och mysig service. Pontan som valde en plankstek åt dessutom upp en fjädedel av min pizza. Jag tror det kallas fjärdedel. Ni vet ju min matte liksom.

Parantes. Ser ni att Pontan klippt av sin tofs? Den skulle av i augusti hade han bestämt. Men...

Efter maten gick vi en trappa upp till Pontan och Felicias nya lägenhet och kollade Lets Dance. Jag fick hålla mig för att inte lipa sönder. På ena sidan soffan hade jag mysande Pontan med flickvän och på andra sidan hade jag mysande förstfödde med flickvän. Jag är så tacksam för mina älskade ongar. Jag är så tacksam för tjejerna som gör dem lyckliga. Jag är så tacksam så jag lipar lite.

Jag lade en intresseanmälan på en bordsgrill inne på fejan. Precis när jag skrivit "jag tar den" så skrev Bianca "du kan få min Lollo" Idag när jag kom in på Jysk-Flygstaden, så hann jag knappt innanför dörren, innan jag fick ett glatt och högt "Hej, hej, välkommen" Idag när jag kom till jobbet, så kände jag att jag varit saknad. Stora och små saker. Alla glädjer.

I natt vaknade jag av att telefonen ringde och såg att det var skyddat nummer. Nattetid svarar jag alltid på skyddat, för det kan vara från sjukhuset och gälla mina ongar. Dagtid svarar jag aldrig på skyddat, för är det inte säljare och viktigt så talar de in meddelande. Så jag svarade med ett snabbt och nervöst "hallå". Då sa en kvinna att hon skulle hugga kniven i mig. Sedan lade hon på. Jag idiotförklarade STORT idioten och somnade om. Betydligt räddare blev jag av grannens brandlarm som startade 03.50 Som tur var stängdes det av ganska snabbt. Tidigare idag så skrev jag en status på fejan ang telefon och larm och många rådde mig att anmäla puckohändelsen. Så det gjorde jag. Polisen och jag bestämde att om det sker igen, så går vi vidare med det. Jag undrar vad det gäller. Har jag gått före någon i kö eller grimaserat i trafiken? Känns iaf gott att veta att det inte är något svartsjukt X. Det är jag sjukt färdig med. Tack så mycket för det liksom. Iaf så undrar jag om det skiljer mer än bara färgen på oliven och puckots hjärna?!

Igår var det begravning i Falkenberg. Min släkting begravdes och som jag bloggat om tidigare så hade jag bestämt mig för att inte gå. Det var inte lätt, för jag funderade på vad folk skulle säga och jag visste att mamma inte skulle gilla det. Men. Jag tror att mamma sedan flera år har förlikat sig med mitt beslut uppe i himlen och jag vet att jag skulle bara känna mig falsk om jag hade gått för att det ser bra ut. Falskhet är inte min grej (verkligen på både gott och ont många gånger) och jag skulle inte önska att någon gick på min begravning med tanken "vad ska annars folk säga" Jag hoppas iaf att han har det bra nu och att han får lära sig vissa saker i nästa liv. För så tror jag. Vi lever flera liv och det vi inte lär oss i detta, ska vi lära oss i nästa. Jag tror inte att det bara tar slut och att när vi dör så är vi bara borta. Nej, allt har en mening och allt fortsätter. Tyvärr så får vi aldrig veta vad som är meningen.

Hela söndagen låg jag med jävelhosta, feber och frossa. Natten ska vi inte prata om. Alltså den halssmärtan vid varje host. Jag hade en hostmedicin i skåpet som troligen var färgad saft. Den gjorde lika stor nytta och hamnade i soporna. Idag hade jag en sedan ett tag tillbaka, bokad tid hos läkaren för att kolla upp min värk. Hon vred, hon klämde, hon drog och hon slet i mig. Inte någonstans hade jag ont. Så himla typiskt liksom. Utom på ett ställe. Då hon tryckte där, så skickade jag iväg min arm och både hon och jag är glad att min armbåge inte dejtade hennes öga. Satan i gatan vilken reflex liksom. Iaf togs det massa prover. Sänka, sköldkörtel, magnesium och massa annat och jag får svar om ett tag. Jag fick mig också en skarp tillsägning för att jag hade ganska högt blodtryck. Ganska, hm. Så jag cyklade in till Apoteket och hade med mig en stor kasse hem. Coccilanan var gudomlig och jag kunde äntligen få sova någon timme. Men nu ska mitt blodtryck ner och jag ska ta det lugnt. Jag ska inte ha varken inre eller yttre stress. Jo tjena Kerstin, som Stockholmarna säger. Så ni får inte hetsa upp mig. Så ni vet liksom. Detta inlägg har gjort mig lika trött som tre timmar på gymmet. Fast alla som känner mig, vet ju att jag gissar. Natti.

Jag jallade hem efter jobbet och stridssov en stund. Chrillan och jag hade bestämt en drink hos mig vid fem, men hon hade stor förståelse då jag ställde in den. Så jag vilade, tryckte i mig alvedon, fixade till mig och slapp stressa. Sedan hade jag butiksparty för 15 av mina brudar och som ni ser så var det inga små sparvar.

Strax innan vi skulle gå så ville jag ta en bild. Jag bad dem därför titta bort pga min tystnadsplikt.

Men se det gick inte. De ville synas och synas fick de.

Sedan drog vi alla bort till Hk och ännu senare var vi ett gäng som kollade in foxen. På söndagen så sprang jag en mil och sedan städade jag förrådet. Eller inte.

Igår var jag och klippte mig hos en ny frisör. Asså ny för mig. Sedan jallade jag bort till butiken för att hjälpa Jennie att prova brudklänningen innan öppningen. Inte lite jobb liksom. Vi stod nere i källaren och jag lipade såklart. Då var hon ändå varken målad eller hårfixad. PÅ kvällen kände jag inte för någon AW utan cyklade hem. Aptrött och seg. Någon timme senare kom frossan. Frös så jag skakade och jag visste att jag hade feber. Somnade till slut med varm pyjamas under täcket. Idag är jag inte kaxig och undrar hur kvällen ska gå. Men det s k a gå och det ska vara roligt. Basta!