Jag vet att jag har en del nya läsare. Jag vet att jag har en del läsare jag inte känner och som inte känner mig. Att ni följer mig, är jag sjukt tacksam och glad över. Så ni vet. Så jag tänkte jag skulle ge er lite mer info om mig. Några viktigheter liksom.

Jag kallas: Louise, Lollo, Tanten

Jag har bott: Göteborg, Stockholm och är född och bor i Halmstad.

Jag har arbetat med/som: flyktingar, vårdbiträde i omsorg/äldrevården, teckenspråkslärare på hörselvården.

Jag tittar gärna på: Mina söner, romantiska komedier, ett guppande flöte.

Jag äter gärna: Choklad, hotellfrukost, potatis i alla former.

Jag äter helst inte: Isterband med dillstuvad potatis, råbiff, chili con carne.

Jag har varit på: Örat, Wien, Turklandet.

Enligt mig viktiga egenskaper: Ärlig, generös, lyhörd.

Ställen jag vill åka till: Sjunde himlen, Stockholm-Finland, solresor.

Färger jag gillar: Rosa, lila, knallsvart.

Såå, nu känner ni mig innan och utan eller vad det nu heter. Önskar att jag fick samma chans med er. I vilket fall, så hoppas jag att ni känner er välkomna hit!

Igår hade jag boa och skapade Mellokänsla i butiken. Efter jag stängt, så åkte jag hem för ombyte innan Loppan kom. Hon hade med sig en stor smörgåstårta och vi njöt av både den, bubbel och mellolåtar. Jennie åkte hem till Jennie-boss eftersom hon inte fick barnvakt förrän in i det sista.

Lizette körde oss till Arenahallen och när vi kom dit så var där massa folk och jippo i hallen. Massa ongar var där också. Men något som inte var där, var alkohol, för de hade inget tillstånd. What? Kvällen gick snabbt och det var bra ös. Efter att vi hade roat busschauffören in till stan, så gick vi in till Hk. Vi möttes inte av melloösiga låtar, utan DJ spelade Ghostbusters. Ghostbusters!! När en kompis går fram och beställer Killer Girl, Linda Bengtzings mellolåt, så får han till svar att han inte har den. När en annan kompis en stund senare går fram och beställer samma låt, får hon till svar att han har den, men vill inte spela den för att han tycker den är dålig. Vem faen spelar han för? Sig själv eller gästerna? Vi gick bort till Foxen och där var sånt sjuukt tempo på dansgolvet. Knökfullt också. Men tyvärr går många ifrån stället för att det tar hundra år att beställa i baren. Efter någon timme gick vi tillbaka till Hk och slogs ännu en kväll av att Hk spelar alla låtar i halvtakt, om man jämför med Foxen. Sån himla stor skillnad på musikval och det är fullt förståeligt varför folket hellre dansar på Foxen. Jag kände att jag verkligen hade fått nog och beställde in discovatten (pimpat vatten med sugrör) innan jag tog mig hem. Idag är jag inte kaxig och dagen har varit lika rolig som att titta på Deerhunter i slowmotion. Jag säger "aldrig mer"

Det finns vissa saker och beteende jag dissar och tappar respekten för/inför.

-de som inte drar in alla i samtalet med blickar, utan tittar och talar till endast en person. Det är i mina ögon brist på social kompetens. Jag tycker det är oerhört viktigt att alla känner sig delaktiga i samtalet. Märker jag att någon bara vänder sig till mig, så tar jag bort blicken för att den ska vändas till någon annan. Märker jag att jag aldrig får blicken, så dömer jag personen i fråga.

-de "män" som har köpefruar. Ja jag vet att det finns de som bott i Asien i flera år och blivit kär där. Det är inte de jag pratar om. Jag menar de som "hämtar" hit en asiatisk kvinna. Det är "män" som inte fixar en svensk kvinna. Att de själva kallar sig män får mig att gapflabba.

-de företag som ej svarar på mail. Den nonchalansen liksom. Det ger mig signaler om hur det ser ut bakom kulisserna.

-de som lovar att höra av sig men inte gör det. Vem tror de att de är?

-de som inte passar tider. Vem är du att slösa med min tid? Du är någon som inte får min respekt iaf.
Nu respekterar jag tiden och får jalla iväg.

På lördag har vi Mello här i stan, vilket märks. Jag mello-pimpade min balla igår. Inte så snyggt, men skit i det. Idag är större delen av stan pimad av kommunen. Gillart liksom. Tre sms har dykt in med frågan om det är jag som varit framme. Kom ihåg alla goingar att more is more!!

Igår, för att göra en historia väldigt kort, så höll jag och min cykel på att hamna under ett bakhjul på en buss. Jag blev så himla rädd och den enda tanken som for igenom mitt huvud var att jag ville ha rosa blommor på min kista. Asså, hur kan man tänka så? Jag vet ju att min dagliga oro är att mina ongar ska få samma sorg som jag haft/har genom att förlora min mamma och oron över att jag inte får vara med mina ongar genom livet med barn, bröllop mm. Nä, då tänker jag på blommorna på kistan. Är det något jag är sjukt säker på är att jag får rosa blommor! De har även lovat mig shotglas och sedan en shotfest till min ära. Jag hoppas ju såklart att alla är skitgamla och att även mina barnbarn är shotmogna, innan detta sker. Jag måste ju även hinna lära dem att inte bita en snaps. Viktiga viktigheter.

Imorse friade jag till mig själv. Jag känner att jag är ett riktigt kap. Jag skrattar ofta åt mig själv och på insidan kan jag sjunga.
Fast jag har inget direkt tävlingshuvud och jag har drabbats av enorm underlängd. Dessutom är jag ganska dålig på att ligga sked. Fast ett kap det är jag.

Jag bjöd hit folket som skulle hem till Chrillan på fest. Drinkar och prov av min egengjorda shot. Martinsson som tyvärr blev försenad hann att få en drink i hallen innan vi skulle gå. Hos Chrillan fick vi en välkomstdrink före maten och just när Kim skulle gå på toa, så hann jag att informera honom om att inte låsa. Lyssnade han? Tio minuter tog det att få ut honom och vi kunde sätta oss till bords. God mat och god stämning. Vissa blev lite tötta och tog en powernap, vissa fick åka hem för barnvakten ringt om sjukt barn, vissa kom in på erfarenheter om hårt sex och vissa ville inte höra om det. Jag ledde min cykel hem, vilket kändes säkrast. Ibland är jag klok. Ibland.

Jag blir sjukt tokig på mig själv. Jag säger "sjukt" hela tiden! Det är sjukt jobbigt, sjukt bra, sjukt roligt, sjukt snabbt, sjukt gott, sjukt...ja ni fattar. Jag hör mig själv och det är sjukt jobbigt. Sjukt!