Så har den mesta tiden av denna dag känts. Började redan imorse. Tårar och depp. Jag undrar hur en enda liten äggstock kan ha sådan makt? På egen hand, utan vare sig den andra äggstockskompisen, äggledaren eller livmodern lyckas den få kärringens kropp att ömma, lipa var femte minut, skrika efter choklad och leda tråkighetsstyrkan. Den får mig även att längta efter ett kraftigt häxbål. Dessutom måste jag städa ikväll. Bilden visar ett enda alternativ, men jag skulle kunna få in alla denna dag. Bläää....

På insta finns ett konto som kallar sig "situationer" Hen har tuuuuusentals följare. Hen skriver ett inlägg och får miljoner gillatryck och jag är ganska övertygad om att ägaren till kontot skrattar sönder sig. För de självklara åsikterna gillas och gillas och åter gillas. Jag tror att hen gillar det.

Idag har jag haltat fram pga kroppsvärk. Alltså inte den mest sensuella gångstilen. När Jennie och jag satt i köket, så kom de jääävla ungarna (goa ongar med O, ogoa ungar med U) igen och gjorde det nästan dagliga buset. Får jag tag i dem en dag så kommer jag trycka ner en kondom i halsen på dem. Iaf. Vi satt i köket och pratade om en ny produkt, då en unge skriker sitt högstaste genom brevinkastet. Jennie f l ö g upp och jag blev så sjukt rädd. Jag blev rädd för ungens skrik och jag blev rädd för Jennies vrålhopp ur stolen. Jag blev så rädd så jag fes. Asså, fy faaaasiken vad vi skrattade. Efter jobbet cyklade jag inom Hemköp. Då jag stod i kön så komjag att tänka på stunden igen. Då skrattar jag till, högt för mig själv i kön. Som om inte det skulle vara pinsamt nog, så skrattar jag till med stängd mun, vilket resulterar i att en bubbla blommar upp ur näsan. Skjut mig liksom! Det lär nog dröja innan jag får prova alla härliga parleksakerna på jobbet. Länge liksom.

Efter mitt homeparty igår så åkte jag upp till Kalle och Titti där det var högt tempo på förfesten och de åtta som var kvar. Efter några timmars festande, så var vi alla eniga om att skita i stan och istället fortsätta festen. Bra beslut, rätt beslut. Kulig kväll.

Igår hade jag ett homeparty för ca tio brudar i 25 årsåldern. De var så himla gulliga och mysiga. Dessutom var de duktiga på att visa mig att de var nöjda med partyt. En hjärtego känsla fick jag av dem och jag hoppas de gör som de bestämde sig för under kvällen: sprida ut att det är denna kärring ni ska boka på era partyn. Japp, jag kunde ha adopterat dem allihopa.
Jag har i veckan även dubblat mitt egna säljrekord och är så glad för det. Jante? Han kan fara åt h-e :-)

Ikväll, strax efter åtta så hade jag ärende på Stenalyckan och efter det så rusade jag in på City Gross för att handla lite. Shop shop. Framme vid kassan så satt där en tjej som pratade med en kollega om att hjälpa en annan kund och jag väntade gärna. Fast när hon började "behandla" mina varor utan att först titta på mig och säga hej, så kom denna kärrings taggar ut. För det är något jag aldrig gillat. Så jag sade ett tydligt hej och efter att hon svarat mig, så fortsatte hon med kollegan. Bla bla bla. Summan blev att jag gick därifrån irro och inte nöjd.

Jag gör fortfarande fel då och då på jobbet, men det absolut viktigaste för mig är att kunden går därifrån glad och nöjd. Det är skitviktigt. Så om jag känner att kunden har fått vänta pga min okunskap, så stoppar jag ner en pingvinstång i påsen. Vi har massor med såna stänger som säljs till förmån för barncancerfonden. Så jag köper stänger från fonden och jag mutar kunder. Alla är alltså ganska nöjda och det är min önskan och jag har verkligen s e t t kunden, vilket är hans/hennes önskan.

Chefen Jennie har dyslexi och stavar som en kråka. Nu är det mest jag som skriver texter och lappar på jobbet, för hon lämnar med glädje över alla bokstäver till mig. Jag har dyskalkyli och kan knappt dela en krognota. Säg ordet siffra till mig, så blir jag stel som en pinne. Asså det låser sig fullständigt för mig. Jennie suckar då jag inte fattar och försöker väldigt pedagogiskt förklara för mig. Fattar jag inte då heller, så suckar hon och jag slänger någon felstavning i ansiktet på henne. Så vi funkar bra ihop liksom.

Igår var vi 17 stycken som hade bort på Dubliner. Nette hade bokat och vi var tokladdade inför amatörernas Stand up-kväll. 2-3 av dem var bra, några var pinsamt dåliga. Men de bästa spelarna sitter ju alltid på läktaren, så det är såklart lätt när man sitter vid bordet och inte står i lampans sken på scenen. En tjej från Hylte var bra och en kille från Skåne var kanon. Vi hade en trevlig kväll. 

Man skulle kunna tro att Nette och Anette var tråkiga och satt med sina mobiler hela tiden, men det gjorde de verkligen inte. De skulle bara kolla upp en gemensam grej de har på fejan. Det är dessa två brudar som har "We fight cancer Halmstad" på fejan. Nette och jag har känt varandra i många år och Anette och jag träffades för ca två år sedan. Goa brudar som kämpar på som svin med cancerhelvetet. Iaf fångade jag dem, till deras förtret på bild då de var tråkiga. Hehe...