Idag har det inte varit många knop i detta hem. Typiskt eftersom jag hade massor med planer på min lediga dag. Istället har jag fått ligga still i soffan för att med jämna mellanrum rusa upp på toa. Imorgon ska jag kolla om jag trampat spår mellan toan och soffan. Jag vet iaf att jag gjort av med en hel toarulle. Det svider såklart inte. Enda stället det svider som faen, är...ja ni fattar ju själva liksom. Slut på skitsnack. Här kommer fakta:

Jag landade i soffan och kollade "Bonde söker fru" från i onsdag och behövde ett lakan då den ena bonden sa "Jag såg dina skor stå på bron och önskade att de skulle stå där om tio år också. Sedan såg jag din jacka och ville bara lukta på den" Sånt trams skulle jag aldrig vilja höra från en man. Aldrig, aldrig, aldrig. Eller??

...Pontan och Johan blev rånade i Gbg. Pistol mot huvudet. Jag bifogar inlägget jag skrev då. Idag har jag brutit ihop en gång och fått kämpa med tårarna några fler gånger. Många gånger har jag tänkt "tänk om"

http://tant-rosa.bloggplatsen.se/2010/12/08/11126043-ni-kan-kanske-forsta/

http://tant-rosa.bloggplatsen.se/2011/02/24/10324642-nu-har-domen-kommit/

Den var som vanligt skitbra. Detta år var första gången som gamlingarna var med och uppträdde, vilket var riktigt bra och roligt. Kalle i balettklänning, vem såg den komma? Tänk att nästan två timmar kan gå så fort. Har lite krångel med filmerna, men de kommer. Håll andan liksom.

Igår mitt på dan, så var Jennie W, Magnus och jag på magasinet och fixade. Strutarna skulle fyllas och hängas upp, borden skulle dekoreras och annat tjafs skulle fixas. På kvällen var vi tillbaka ett tag innan alla gästerna kom, för att fixa det sista. Kvällen var trevlig, rolig och mysig från start till mål. Alla bjöd på sig själva och dansgolvet var aldrig tomt. Bandet som bestod av fyra grabbar kallar sig "Kvartiåtta" och höll ett högt tempo hela kvällen. När taxin kom, så valde några att åka till Foxen och jag valde hemgång. Sjukt tråkigt, men kropp, fötter och knä sade stopp. Tack, tack för att jag fick vara med. Tack till alla mina bordsvänner för att ni med hjärta bjöd in mig. Tack till min kloka hjärna som tackade nej till mer snaps och konjak. Tack mina grannar för att nu väntade med hammaren. Tack.

Igår hade jag flera anfall i magen som gjorde att jag tappade andan och kallsvettades. Eftersom jag trodde att det berodde på för mycket panodilätande pga halsont och feber, så ringde jag sjukvårdsupplysningenför att kolla. Jag ville veta vad plan B var om jag inte kunde äta panodil. Efter tolv minuters samtal och massa frågor, så hade jag fortfarande inte fått något svar. Nästa gång jag undrar så ska jag googla själv på det, för då får jag nog mer uttömmande svar. Suck. Tobias hade novalucod hemma och det hjälper. Håll tummen för mig. Inte för att jag dricker mycket kaffe annars, men nu får jag dra ner på det ändå. Dessutom ska jag få hjärnan att sluta jobba så mycket. Jaha, tänker ni, jobbar den överhuvudtaget där inne? Ja, inte på matematik eftersom jag lider av dyskalkyli, men jag är himla stolt att jag lärt mig räkna procent med miniräknare. Sedär, nu fick jag in det med. Hepp liksom. Nu ska jag knapra lite piller. Hur många procent jag har kvar, har jag inte en susning om. Däremot vet jag att det finns platser kvar på kundkvällen på Lustgården ikväll. Så vill ni shoppa till extra bra priser så kom. Ni får en del procent billigare :-)

Igårkväll var vi många många som deltog i en minnesstunden för Kim. Hela salen var knökfull av människor som ville hedra honom. Det var bildspel på stor skärm med fina bilder av honom. Familjen höll tal och det spelades musik. Vi träffade människor vi inte sett på många flera år och hade det varit vid annat tillfälle, så hade vi skrattat och haft roligt åt massa minnen. Livet är så j-a orättvist. Det finns många människor på flera servicehem som suckar över att de vaknar upp till ännu en dag, eftersom de känner att de levt klart sina liv. Då ska inte Kim ramla ihop på sitt älskade dansgolv, endast 53 år gammal. Orättvist! Han hann iaf få veta att han ska bli morfar. Skönt för Kathleen, att hon fick berättat det. Ännu en gång tar ett liv ett annat liv, men frågan kvarstår. Varför??

Det fick jag av Kalle och Titti. De tyckte att det stod mitt namn på denna handduk. Det stämmer nog, för just nu så trycker jag i mig pepparkaksdeg och anser att den inte innehåller många kalorier. Knappt några alls faktiskt. Det finns förresten inte en enda kalori jag inte tycker om. Faen mä!