Igår var Skatan här. Hon kom med fina gladiatorer. Ja, jag vet att de inte heter just så, men det är nära. Fina är de iaf. Vi satt på ballan. Fikade och hade mysigt. Fast jag måste skaffa mig ett balkongparasoll, för det blir cirka tusen grader i solen. Men det var det här jag ville. Jag vill ha sol, men kunna välja bort den. Då är ballan fortfarande varm på kvällen. Underbart.

Jaha, och? Det är mitt första alldeles egna skåp. Det har jag inte haft sedan 1975. I min första egna lägenhet. Sedan dess har jag delat skåp. Med mannen och med ongarna. I min förra lägenhet hade jag bara en spegel. Spegel och hyllor som jag satte upp. Men nu, nu har jag ett alldeles eget badrumsskåp. Lycka liksom.

Det finns ett talesätt som lyder: Du är aldrig lyckligare än dina barn. Hey hey på den liksom. Den stämmer så himla bra. Är inte barnen tillfreds, så kan inte en förälder vara det. Tobias är i lallelandet nu. Han har träffat Lizette. De träffades på Öland. Han var helt bestämd på att i n t e träffa någon där, men Lizette hade andra planer och med kvinnlig list så...

Nu är de nästan oskiljaktiga. De är så mysiga ihop och mammahjärtat är lyckligt.

Lizette har en egen hemsida med skitsnygga kläder och smycken. Gå in och kolla där.

http://gypsyrebel.se/

Jag tyckte i lördags att det var dags med en tävling. Det var minsann skitlängesedan vi hade det. Så jag skaffade adressböcker och sade till brudarna att den som fick flest namn och telefonnummer vann. Annikas penna funkade inte och hon fick ingen av varken Hanne eller mig. Är det tävling så är det. I början av september ska vi ha en resultatkväll och vinnaren får massa bubbel.

Är det någon av er som ska till Ullared snart, så får ni gärna köpa kuddar till mig. Jag menar, vem vill inte ha en gravid kudde?! Köp en och få flera stycken efter ett tag. Alltså flera småkuddar. Perfekt jue.

Jag vet inte, men kanske har de foppatofflor för vinterbruk också. Jag använder ju aldrig vanliga foppa, men vinterpimpade är säkert helt okey.

Igår innan vi skulle ut på stan och kolla cityfestivalen, så satt vi på min nya balla. Turken fick hedersplatsen och Chrillan fick ett shotstop då hon cyklade hem från jobbet. Här kommer både turken och jag att trivas.

Där hamnar just nu bloggen. Hoppas ni förstår mig. Igår besiktades den gamla lägenheten, så nu kan jag bara ägna mig åt den nya. Gött. Jag är så sjukt trött på att alla ska fråga om jag kommit i ordning ännu. Näää, det har jag inte och jag tar det i min takt. Det är elfte gången jag flyttar som vuxen, så jag har nog koll.
Halvhjärtat skulle jag färga håret häromkvällen och det gick ju sådär. Faen med liksom.

Det har tagit honom fyra dagar i det nya hemmet att gå fram till ett fönster och kolla ut. Minsta ljud utanför gör att han gömmer sig under soffan/sängen igen. Helt ärligt så hade jag agerat på annat sätt idag om jag valt katt. Jag hade aldrig tagit en osedd och vild katt. Hur tänkte jag liksom? Han är inte social, inte rolig och inte vidare kelen. Ska vi kela så ska jag helst sträcka på mig för att nå honom. Jag har haft katt förut och de två är som dag och natt. Sune var rolig, hade stark personlighet och var en riktig familjemedlem. När jag har folk hemma, så frågar de alltid vart min Zambo är, för han visar sig aldrig. Sune ville vara med på festerna. Han ville impa på gästerna. Han var en rolig katt. Zambo bara låter mig bo hos honom. Om jag sköter mig, för annars bits han. Hans morsa är ju både rolig och charmig. Vad hände liksom? ;-)