Bilderna på fejan som man uppmanas att dela om man älskar sina barn, är så tröttsamt dåliga och tjatiga. Son och dotterveckorna likaså. Jooo, jag älskar mina barn överallt, fast jag inte delar sådan skit. Faktiskt liksom. Men denna. Denna bild måste man ju ändå vinna dumhetspriset om man delar? Snälla, säg att ni inte delar sånt här. Jag får faen ett bryt om jag har någon i min bekantskapskrets som delar detta. Då kommer jag flabba ihjäl mig, på riktigt alltså.

Idag har det gått i ett. På jobbet har jag haft att göra varje minut. Vissa gånger har det hopat sig ordentligt och jag har beordrat mig själv att ta ett djupt andetag. Sedan susade jag in till stan för klippning och eftersom det är ganska dyrt, så bad jag henne klippa ordentligt. Hon löd mig. Ett glas vatten inne på Kärven och snick snack med både personal och gäster hanns med innan jag åkte till Medborgarskolan för den första kurskvällen i teckenspråk. Energin i gruppen var skön redan från start och jag tror det blir åtta goa veckor. Jag tänker skita i att färga håret ikväll, utan får stiga upp tidigare imorgonbitti. Troligtvis ett beslut jag kommer ångra klockan skittidigt. Natti på er goingar som följer mig. Jag är dålig på att tala om hur glad jag är för att ni hänger här, men hoppas ni vet att jag är glad. Riktigt skitglad.

Den handlade om att smyga hem och inte väcka någon. Då kom jag på den gången jag och en kompis var uppe i Sthlm och bodde hos en gammal klasskompis. Klasskompisen skulle tyvärr jobba hela helgen och hennes sambo var också upptagen. Han var inte bara upptagen, han var även riktigt speciell och vi var nästan lite rädda för honom. Den rädslan gjorde sig påmind när vi en skittidig morgon vinglade hem efter en skitrolig natt på stan, där vi bland annat festade runt med AIK-laget. Vi smög allt vad vi kunde. Trippade och vinglade upp i trappuppgången. Viskade då kompisen fumlade efter nyckeln i väskan. Vi skrattade så vi nästan kissade på oss. Skrattade så tyst vi bara kunde, för vi ville verkligen inte väcka klasskompisen och hennes farliga sambo. Jag var glad att jag hade en vägg att luta mig mot. Mindre glad blev sambon för att jag inte insåg att jag även lutade mig mot ringklockan. Länge. Men viskade, det gjorde vi. Jo minsann. Vi stannade inte så länge dagen efter. Inte länge alls faktiskt.

Både snabba och långsamma rundorna.

I snabba rundan har Caline orange blus och i den lugna har hon grön blus.

Det är tufft en lördag morgon, när man vinat en del på fredagkvällen. Pontan, Tobias, Caline, Annika och jag åkte ner till Sjöbo för DM i bugg. Färden gick bra och det var mycket kaffe och skratt i bilen ner. När vi steg ur bilen så märktes lantiskänslan direkt och Pontan viftade lite med min regnbågsflagga som låg i bagaget och funderade på om han skulle bli dragen bakom en bil genom byn. Kul då, men ser ju själv att skämtet försvinner i texten. He he liksom. Det var Annikas första danstävling, men inte den sista berättade hon. Det var Halland och Skåne som tävlade mot varandra och Pontan och Caline vann distriktscupen och fick släpa hem det fina priset och en silverpokal i distriktsmästerskapet. De hade stolta morsor i mig och Skatan. Hemfärden var asjobbig pga snöoväder och vi var inte hemma förrän strax efter mellostarten. Den goda pizzan kompenserade de skitdåliga låtarna och vad som hände efter har jag inte en susning om, för då sov jag hårdare än törnrosa. Hårdare, men betydligt mjukare och skönare och bättre och finare och godare och......

Jag och Hanne dejtade på Kärven i fredags. Hon som aldrig varit där förut blev tokkär i stället. Hon gillade det lilla och det mysiga. Att sedan Anders kom och gav oss personlig service, tyckte hon inte var sämre liksom. Två av mina manliga kompisar hade bestämd dejt i baren för att deras quinns var hemma och när jag senare fick ett mail av den ena om att han gillar mig jättemycket, att han alltid tycker jag är glad och positiv och att det smittar av sig, så blev jag skitglad. Jag tycker nämligen likadant om honom. Iaf. Vi tog även ett glas gott på Hk. En härlig hemmakänsla fick jag hos/med personalen där och vi snackade lite skit och kramades innan vi gick bort till Foxen. Massa folk men inte så många känningar. Häng i baren och några danser på dansgolvet. Jag som skulle upp aptidigt lördag morgon gav mig hemåt strax efter tolvslaget. Jag ä r en klok kvinna.

Igår började Renees brygga. Jag tyckte det var riktigt bra. Så avslappnat och med så mycket humor. Började ju bra med hennes underbara make David, som jag skrattar bara jag ser. Jag längtar till nästa onsdag.

Jag är så hiiimla trött. Förmiddagarna går jättebra, likaså efter lunch. Men vid fyra och jag ska hem, så är jag inte helt vid medvetande. Mitt hem har fått lida för det. Jag går och lägger mig vid nio. Borde inte det räcka så säg? Va? Va? Va? Tänk om jag ändå var trött för att jag slarvade om nätterna. Då hade det iaf varit rolig trötthet. Nu är det bara trött trötthet. Natti på er.