På lördag är vi tio stycken som ska gå och se filmen. Jag har läst alla tre böckerna. De var mycket lättlästa. När jag läste första, så var Nonne och jag på Lanzarote. På fem solsängar såg jag samma bok, fast på andra språk. Den första boken tog det ett tag innan det blev lite aktion, den andra var ljummen och jag var sjukt trött på hennes blyga finger i munnen. Den tredje var bäst tycker jag. Iaf är jag glad att jag läst dem. Tobias sa att sådana handlingar har det funnits i tidningsform i hundra år, men där har han minsann fel. För all annan erotik har skrivits av män och då är det pang på. Det är det som är skillnaden med Mr Grey. Förspel, förspel och mera förspel. Nää, jag tror inte att filmen kommer vara en hit, men ändå roligt att se den. Så nu längtar vi till lördag. fast först kommer en kulig fredag, då vi är 14 stycken som bokat bord på Foxen. Mr Grey kommer inte vara med då, för han kommer vila upp sig tills han ska dejta mig på lördag.

...fina låtar, vackra blommor, minnen, skratt, gråt, kramar och löften. Så kan jag summera denna dag som innehållit ett sista svårt farväl i kapellet.

Jag: Jag har funderat på att lägga till lite leopard till mitt rosa.
Tobias och Pontan (väldigt samtidigt): Nej mamma!
Jag: Jo, jag tror det blir snyggt.
Pontan: Det blir det inte.
Jag: Jo, det blir säkert skitfräckt.
Tobias: Mamma, minns du när du en gång sa "ni får lova att säga till mig om jag börjar bli för mycket!"?
Jag: Mm...
Tobias: Den gånger är nu.
Jag: Mutter, mutter, faen mä!!

Från en grabb som är född -90 och som jag inte träffat och kramat på nästan ett år. Jag får faen skärpa mig och ta och göra ett besök på stället där han är restaurangchef. Basta!
Jag är så lyckligt lottad som har så goa ongar i min omgivning.

Jag är dundersyld. Haft ont i hals, haft feber och hostat sönder mig hela veckan. Men efter festkvällen i fredags så lossnade det täppta i näsan. Så igår nös och snöt jag mig konstant och jag funderade på när jag nös sist utan att behöva korsa fötterna och knipa. Det var flera år sedan iaf. Mina nysningar hindrade inte oss från att ha myskväll och vi samlades här. Igår var det första Mello utan I och innebörden av ordet "sorgeår" förstås ännu en gång. Allt ska ske en första gång utan henne. Men tugget om klädsel och kvaliteten på både artister och programledare var detsamma. Vi tyckte att Sanna och Robin skötte sig jättebra. De ligger steget före alla gnällare och det gillar jag. Men jag gillade inte hennes klänning. Illasittande kläder på snygga kroppar är inte alls ok. Nope.

Igår förade vi brudar hos Titti innan Kalle körde oss till Michelle och hennes homeparty från Lustgården. Vi var 13 brudar med varierande erfarenheter från produkterna. Jag tyckte inte att tjejen som höll i det passade vår grupp, för hon var för ung och hade för lite fingertoppskänsla. Men vi hade en rolig och givande kväll och efter lite spotify och dans i vardagsrummet så tog vi oss in till stan. In på Hk och sade hej till folk och in på Kärven för ett glas rött. God stämning som höjdes ännu mer då Anders drog igång schlagerlåtar. Man vet att man är på en bra kvarterskrog då bartendern inte bara viftar med ett glas så fort man sätter foten innanför dörren, utan dessutom drar kortet och slutför köpet innan man ska gå för att han tidigare fått koden. Fast vi får nog ta ett snack, för han gav sig själv endast 1 krona i dricks och det duger verkligen inte med den servicen. På foxen var det inte alls sig likt. Personalen i baren var väldigt ljumna och det härligt spontana dansgolvet hade pajats med ett diskjockeybås. Ett högt sådant. Ett dumt sådant. Sängen var iaf inte dum när jag kom hem. Så väldans odum.

Jag får ett bryt varje gång hon bryter ihop. Jaaa, jag vet att vi alla är olika, att vi alla inte kan ta för oss på samma sätt. Men jag blir t o k i g på denna kvinna som hela tiden ber om ursäkt för att hon finns till. Ja, jag vet att jag borde skaffa mig ett liv och skita i att kolla på "Sveriges mästerkock" om det nu stör mig så mycket. Men jag kan ju inte missa Palle. Den söte flygteknikern. Gissa om jag hade skaffat en voodoodocka och döpt till Leila om hon sett till så han åkte ut när de två jobbade ihop?! Hon hade fått mer än en snigel på ögat då. Lätt liksom!

Mamma Karin är fortfarande inte vän med sin mobil. Jag ser ju dock att hon varje gång försöker svara mig. Det är jag ganska nöjd med.