Jag struntade i att ställa klockan då jag kom hem från krogen. Jag vaknar ju alltid vid sju. Tröttsamt på helgerna kan jag tala om. Denna morgon var det en skatjävel som väckte mig med sitt tjatande. Hade jag haft ett gevär så hade jag sträckt mig efter det. Istället sträckte jag mig efter klockan och såg att den var 08.20 och en kvart ifrån att ongarna skulle hämta mig. Det var inte förrän strax före Lund jag hade fått ner min puls till normalt läge igen. Soooom jag stressade och som jag hann. Vid en mack i Lund gick ongarna in för att betala bensin och handla dricka. Då passade jag på. Öppnade dörren och släppte ut en liten fis. En sån där kvinnlig ni vet. Som luktar hallon och blåser ut små söta fjärilar. I helvete att det var. Jag fick snabbt stänga dörren i rädsla för gasläcka och att hela stationen skulle explodera. Så mitt tips är att inte fisa på en mack dagen efter en rolig kväll. Iaf. På plats så dansade Pontan och Caline både bugg och lindy. De vann bägge disciplinerna. På hemvägen sov denna kärring i baksätet och vaknade till lagom för att ringa och beställa en pizza. Så soffa, pizza, coca-cola och reprisen av "Så mycket bättre" var min söndagkväll. En inte så skitlång söndagkväll.

I lördags dejtade Susi och jag på Foxen för ett glas rött. Jag bad Fredrik ta fram en sax och klippa bandet på klänningen, som sitter i nacken. Jajemänsan, visst gjorde han som jag sade och klippte det, fast jag glömde att förtydliga och säga klipp BORT det. Så i några timmar hade jag två snören hängandes. Gulle! Camilla hämtade oss och vi åkte till Ulles tjej och glitterfest. Ulle hade verkligen ansträngt sig med både det glittriga, maten och drycken. Hon hade även fixat ett julklappsspel och vi försökte alla slå sexor. Blev det ingen sexa så "tvingades" vi att ta en shot istället. Stackars oss liksom. Det blev många schlagerlåtar och ännu fler höga skratt. En stund innan vi tog en taxi till stan och foxen, så kom Thomas hem. Vad var då naturligare än att vi alla skrölade "En sån karl" för honom. Han mådde inte skitilla av den uppmärksamheten. På foxen var det mycket folk och röj och jag var hemma vid två och var inte van vid att det stod tre bockar och väntade på mig vid dörren, så dem fick jag omkull. Fan att det inte är lika lätt IRL liksom.

Vilken j-a dag det har varit. Jag vaknade och hade ett tråkigt mess. Bröt ihop som jag inte gjort på lång tid och funderade på varför jag egentligen går på den här skitjävla jorden och som vanligt så är svaret-mina barn. Stressigt som faen på jobbet hela dagen, Fick inbjudan till middag av Nonne men tackade nej för att jag inte känner mig social. När jag slutade så tvingade jag mig själv att inte köra hem, utan vara duktig och köra till flygstaden. Handla något inför kvällen, frukost, kattsand och vin. Frös som en galning på vägen från vagnhuset in till Maxi och där insåg jag att min plånbok låg hemma. Så tröttsamt, så tröttsamt. Tillbaka till vagnhuset och bilen och körde hem. Ensamheten och tycka-synd-om-sig-själv-känslan flög på mig, tills jag kom på hur tacksam jag är för mitt singelliv då jag hör hur andra grälar, hör hur det alltid tjafsar när de är ute och festar, jämt bråkar och tjafsar hemma eller går i den hemska tystnaden och hur jag känt det i mina förhållanden som jag gjort slut på. Då kände jag att mitt singelliv är bra. Så nu sitter jag i soffan med tårarna rinnandes och äter chips. Osocial och vill vara ensam. Sugen på att röra mig bland folk och träffa glada människor. Låt den här skitdagen ta slut fort. Skitfort. Fast först ska jag dejta en stor Captain Morgan.

Ikväll har vi haft ännu ett möte ang HalmstadPride. Vi har nu delat in oss i smågrupper. Så Pride blir mer överskådligt. Alla kan inte ansvara överallt liksom. Det är inga smågrejer vi har framför oss kan jag lätt tala om. Jösses, så många grejer att sätta tänderna i. Fast vi är helt eniga om att det är minsann på tiden att Halmstad får bita i detta. Jag tycker att ni redan nu ska diskutera på jobbet eller i kompisgänget om ni ska gå i paraden och vad ert tåg ska heta. Det är faktiskt bara 184 dagar kvar.

Jag fattar inte. Nästan alla tycker att denna vas är så hiiimla snygg. Den är från Svenskt tenn. Jag tycker inte alls att den är snygg. Åh, vad jag gillar att smaker är så olika.

Jag har sett lite här och där att folk säljer sina gamla mobiler på nätet och tänkte göra detsamma. Så kom jag på att min ajfån4 kan vara bra att ha om min 5:a skulle gå sönder och jag behöver en vikariemobil. Frågade ongarna ang min 3:a och vad de trodde jag kunde få för den. Ouppfostrade är de minsann.

Jag har mysigt på kontoret. Jag har mycket att göra. Ändå så gör mitt skärsår skitont. Mamma sa alltid "små sår och fattiga vänner ska man inte förakta" och det stämmer minsann, för så jäkla ont såret gör. Det sitter dessutom så jag bryter upp det varje gång jag öppnar och stänger handen. Joo, det är synd om mig. Nu vill jag jalla hem och adventspyssla. Nunu liksom.

Ikväll när jag var och handlade, så skulle jag veva in mina blommor i papper. Skar mig och ni vet ju hur ont det gör. Såna skärsår skojar man inte med. Jag messade Nette och sa att jag vet att hon har ett helvete med cellgift, illamående, blåsor och sprickor, men att hon skulle tänka på MIG som just skurit mig på papper. Hon svarade genast och var väldigt förstående. Hon undrade om jag hade tagit ambulansen och om det var ett trauma för mig. Skönt med förståelse tycker jag. Jag önskar att jag hade lika mycket förståelse för personer som tar sig själva på alldeles för mycket allvar och inte kan plocka ut stören de har uppkörda i röven. Japp, det önskar jag.