..örnarna bofinkarna landat! Jag hämtade dem och körde dem hem till Johan. De ska dela hans lägenhet ett tag. De var trötta och hungriga men glada att vara framme. Deras plan för kvällen är utgång och jag funderar på om jag kommer vakna vid fyra i natt och undra om Pontan kommit hem ännu. Det gjorde jag inte när de bodde i Norge, så jag hoppas att hjärnan fattat att jag har flyttat hemifrån nu.

Igår hämtade jag min älskade Nippis på stationen. Vi åkte hem och mös i soffan en stund med ett glas vin/cider innan vi började på maten. Proppmätta och trötta bäddade vi sedan ner oss i min säng och tittade på ”The last song” Behöver jag säga att vi två som snyftat till många filmer ihop behövde mer än en näsduk!?

Det presentkort på Mårtensson som jag vann för ett tag sedan har legat och väntat på denna morgon då Nippis och jag skulle åka dit och njuta. Jag är inte längre Nippis svärmor så numera kallar hon mig för Kärmor. Jag är så tacksam mot mammi som lånar ut henne till mig lite då och då och att ongen med det vackra, varma hjärtat fortfarande vill träffa mig så vi kan ha våra mysstunder.

Denna finaldans tycker jag om. Jättemycket. Jag blir glad när jag tittar på den. Det är inte den vanliga dansglädjen som Pontan och Caroline brukade visa, utan de är så härligt (klicka) peppade. De vann denna tävling för ett år sedan.

...ÄLSKAR denna bild. Den togs i helgen då Nippis och Emelie var i Norge och hälsade på grabbarna. Jag tycker att de är så fina och snygga bägge två. Fina Pontan. Fina Nippis. De hade haft en hysteriskt rolig helg allihop som de kommer leva på mycket länge. Jag älskar bilden, jag älskar dem.

Han som blev dömd för väpnat rån mot Pontan och Johan i Göteborg, har nu fått sin dom. Två år och sex månaders fängelse blev hans straff. Han ska även betala skadestånd till killarna.
Skönt att bli av med puckot ett tag. Hade tant fått bestämma hade han även utvisats ur Sverige på livstid, för detta är säkert varken första eller sista gången han begår brott. Jävla fiskpinnshuvve!

Pontan hade idag ett möte med sin chef på Intersport. Intersport ska öppna mitt i city (gamla Jepson) i april och chefen frågade Pontan om han ville ha en fast tjänst. Låt mig tänka sa Pontan...NOT!
GRATTIS min skatt!

2009

Nu åker vi tre hem till Ingela och Lasse för att ha en mysig, trevlig och rolig julafton. Det har blivit en härlig tradition. Nu vid tolvtiden börjar vi med dopp i grytan. Lasse doppar och vi andra snapsar med honom. Klockan tre sjunker vi ner i soffan med något gott i glaset och kollar Kalle Anka. Sedan är det dags för julamaten och när det sedan är riktigt mörkt kommer tomten. GOD JUL PÅ ER!!

Vi kollar Kalle Anka. Vi sätter väldigt många repliker i rätt stund.
Den jag kan bäst är "Honom ska vi ha!"
Den har jag och tanterna använt en och annan gång på krogen. Charmigt som attan, eller hur?

Lasse som är kock i huset skulle bara gå och sätta på en skitbra skiva. Han bad Ingela som av en händelse råkade befinna sig i köket att röra i såsen. Hon såg inte ett dugg avslappnad ut och frågade lite oroligt vad det var hon lagade. Skulle det koka upp eller skulle hon bara hålla koll?

Vi alla fick många fina och roliga paket.
Tobias som målat om i köket önskade sig mycket i svart/vitt. Bland annat fick han Salt-pepparkar, stolsdyner, knivställ mm. Pontan som svurit över att hatten han såg på Carlings var såld, blev jätteglad då han förstod att det var mamsen som hade köpt den. Jag fick sedan länge önskade foto på mina söner. Med helljus på bilen och bakgrund av en skithäftig vägg vid Gamle Tull så fick jag fina förstoringar på mina två underbara älsklingar. Vår tradition sedan många många år tillbaka är att vi öppnar ett paket i taget. Alla ser vad en person har fått och hur glad/förvånad den blir. Sedan är det nästa persons tur. Inget stress och inget slitande i paket här inte.

Sönerna hade planerat. De hade en plan sedan två veckor tillbaka. Det hade jag inte en aning om förrän de sa i förmiddags att jag skulle göra mig klar och varmklädd till klockan ett. De hade planerat "Jul på Liseberg" Vi gick runt bland allt folk och alla bodar. Lotta Engberg hade sin jullotta och Peter Jöback uppträdde tillsammans med en gospelgrupp. När jag stod med sönerna som höll om mig, gungandes mjukt tilsammans till Jöbacks O´helga natt, så tänkte jag att tårarna på kinderna blev små istappar och trots att jag inte har många kronor så är jag rik. Jag är stenrik för jag har mina älskade söner och deras kärlek och vi är friska alla tre. Vad kan man mer önska sig?