...en enorm ostbricka. Massa ostar. Rött vin. Vitt vin. Rose och TP (turkisk peppar) Bestick och servetter i rosa såklart.

...att säga hej då, för att vi skulle vidare. Vi ledde cyklarna i vimlet av allt folk i stan. Det var ju SM-vecka i Halmstad. På österskansbron såg jag en gigantisk skylt i piccasoparken och några som stod och vinkade. Det var först närjag kom fram som jag såg att det var Kimsan, Hanne, Monica och Lena.

...tyckte jag var jättesöt i min mössa. NOT!!

Benny grattade kärringen.

...att vi nu skulle lämna grabbarna och cykla vidare. De guidade mig till en pub i stan som tydligen heter Harrys. Höhö. Där fixade de rosa shotar och vi skålade glatt i min nya hatt. 

...och Yster, Harietta och Loppan kom cyklande och sjöng ramsan om hur blåst och lurad jag blivit. Jasså, säger ni det?!

...hade en mysig frukost med baguetter, sangria och snaps. Jag var fortfarande i chock. 

...skulle följa stigen, fortsätta cykla fast med stängd mun. Vid grillplatsen på västra stranden satt en man, som jag såg när jag cyklade närmre, var Stefan2. Där stannade vi för att i rosa glas med rosa sugrör dricka rosa sangria och packa upp baguetter som var inplastade och hade band av rosa snöre. Som ni ser på bilden är jag helt nollad. Varken glad eller ledsen utan bara chockad. Mera snaps.