2009

Symmetrisk frisyr för första gången på över 5 år.
Fick höra att en del artister på melodifstivalen fick Micke knappt röra, ännu mindre sätta saxen i. Haft samma frisyr i 40 år så den duger ännu, nej inget annat än mittbena tack. Suck!
EMD grabbarna var sååå tacksamma, ödmjuka och trevliga.
Han snaggade Erik ganska mycket vid sidorna. De hade hattar på sig, så när de gick in i greenroom fick Micke springa efter och stajla.
Micke hade haft lika roligt denna gång som förra. Detta året hade det inte varit några skandaler på efterfesten, för att ............inte var med ;-)

2009

Jag gick in på hk vid tvåtiden. Målet var en liten dejt med Marianne och Madeleine i baren. Vårat trevliga tjejmys blev inte bara ett glas vin, utan både två och....hmm....Vet inte om det var jag eller Marianne som först beställde in shot. I allafall behöver varken min toadörr eller jag...*host host* smörjas mer. Fast brudarna tror inte jag kommer sluta gnissla och gnälla ;-)

2009

Deras första tävling. De firade tre år i veckan, men detta är första gången de tävlar tillsammans.

Pontan: Vet ni hur jävla duktig jag hade varit i fotboll om jag inte lagt all tid på dans!! Han var arg som ett ollon. När han är besviken på sig själv efter ett "dåligt" heat så håller mamsen sig undan.
Två bröder med samma humör!!! :-0

Det var helt enkelt inte hans dag. Åkte ut i semi i bugg och nästsist i Lindyn...Ja ja, vad e en bal på slottet?

Igårkväll fick jag klåda från hårbotten ner till tårna. Efter ett tag ringde jag till sjukvårsupplysningen och berättade vilka tabletter jag fått tidigare på dagen och om min klåda. Fick då till svar att det kunde sätta sig på andningen och att jag skulle åka upp till akuten. Sagt och gjort. Pontan som körde mig upp tog med sig en bok och satte sig tillrätta i väntrummet medans jag fick komma in ganska omgående. Efter att läkaren undersökt mig så fick jag tre sprutor av sköterskan. En adrenalinspruta i magen, en spruta med något tjohej rätt in i blodet och en spruta som tog blod. Nu skulle vi kolla om det kom någon reaktion från min kropp. Tadam tadam. Efter tio minuter så ropade sköterskan från korridoren och kollade om jag var ok. Jajemensan svarade jag. Efter ytterligae tio minuter så ropade jag på honom: Nu händer här något, för jag blir stel i hela kro.....längre än så hann jag inte. Om ni tänker er ett stort EP-anfall och multiplicerar det med fem, så kommer vi rätt nära på hur jag låg på britsen. I en kvart höll det på. Sköterskan på ena sidan och läkaren på den andra och bägge två höll i mig för att jag inte skulle skaka av britsen. Jag kan ha svårt att hålla koll på musklen i munnen, den jobbar för sig själv många gånger och jag kan höra hur den säger saker jag inte tänkt säga, men nu hade jag verkligen inte koll på någon muskel överhuvudtaget. Benen for fram och tillbaka och upp och ner och jag funderar på idag om jag kan säga att jag tränade igår. Funkar det? Iaf, efter en kvart stannade allting upp och jag lade mig på sidan och låtsades som om inget hänt. Ännu en kvart senare fick jag åka hem och släpptes loss från sladdar i öronsnibb, finger och arm. Jag fick med mig nya piller och något flytande som skulle typ lokalbedöva min hals. Så nu ska jag dessutom äta kortisontabletter i fem dagar. Hej då hk!

2009

Idag är det fyra år sedan jag slutade röka!!
Jättestolt över mig själv.
Mindre stolt över de 25!!! kilo jag gått upp.

Denna stol är alltså inte bekväm för min stora r*v!!

2009

Man skulle ju kunna tro att jag är på hk jämt!

De brukar vara på hk.De bankar varandras ryggar och blåser upp sig utan att det ska synas alltför mycket att de bägge vill vara tuppar. Den ena har ett bra jobb och den andra har ett mindre bra jobb, men han har bytt ut titeln så det låter bra. När Ernie är själv så kommer han alltid fram och pratar.
"Hallå Lollo-snygging, hur är det med dig? Hur mår din pappa? Han är faen min stora idol"
Det är jag-vill-att-vi-ska-vara-bästisar-stilen. När Bert är själv så hälsar han så väldigt glatt sedan han fick veta vem min pappa är. För det är tydligen också hans idol. Men när de står tillsammans, så händer något roligt. Då nickar de bara lite småartigt mot mig och om jag skulle råka blinka i just den stunden så har jag nog missat nickningen.
Åh, vad jag tycker om att studera Ernie och Bert :-))

Monica och jag undrade vad som hänt då vi kom till hk vid sextiden i fredags. Det var knökat med folk och vi fick verkligen slå oss fram till baren. Personalen var lika förvånade som oss. Yster och Peter som kom en halvtimme senare hittade oss i lilla baren, där vi hade hittat ett litet hål. Min kusin "Nonne" och hennes man Reino kom också efter att hon stängt och låst på Synsam. Vid åttatiden bestämde Nonne, Reino, Yster och jag oss för att gå och äta någonstans. I tre timmar hade vi asroligt men jag tänker inte ens försöka återberätta det som fick våra tårar att rinna. Nonne och Reino är bland de roligaste och trevligaste människor jag vet och vi kände allihopa att denna kväll måste vi snart göra om.
Tillbaka på hk var det fortfarande lika mycket folk och tiden gick fort då vi förlorat några timmars skvaller och plötsligt var klockan hemgång.
Denna kväll var det "Nätan" som var vakt och hans tur att säga: Lollo gå hem nu!
Att de inte slutar tjata, de vet ju att både tant och Alfon Åberg ska bara.......