Om jag längtat efter att få sommarpimpa ballan? Är det svårt att hitta smurfarnas by? Jag började igår och tar det lite pö om pö. För ett tag sedan köpte jag en spaljé. Jag tänkte att det är bättre än att ha sjutton skruvar i teglet. Martinsson hjälpte mig att borra upp den och jag är nöjd med den.

Sedan kom jag på att jag har ledigt utrymme för pimp i taket och jag vill hänga ljuslyktor, som hänger ner och ger härligt sken under goa sommarkvällar. Dessutom ville jag hänga upp min lilla fågelholk jag inte kunde motstå på Myrornas.

Nu har jag räcket kvar att pimpa. Ni vet väl att more is more. Basta.

Igår var kusin och jag på seans. Vi hade längtat efter detta datum ett bra tag och nu var det äntligen dags. Det varade i nästan tre timmar och mediumet hette Eva Olsson. Det tror jag förresten hon fortfarande gör. Hehe. Iaf, så var vi ca 50 stycken i salen och tyvärr så vände hon sig varken till mig eller Nonne. Vi var ganska eniga om att hennes pappa och min mamma hade viktigare saker för sig, än att visa för oss att de har det bra. De vet att vi vet, så de satt säkert och kollade hockeyn. Sportfånar bägge två liksom. Men flera andra fick höra att de hade sina nära med sig under kvällen och hon berättade saker som det är omöjligt att bara hitta på. Helt omöjligt. Hon började sjunga på någon låt ibland, som visade sig varit deras gemensamma låt. Gjorde vissa gester som hade varit så himla typiskt för den som gått vidare. En man som var väldigt skeptisk men blivit ditdragen av frugan fick kontakt med sin gamla polare från förr. Mäktigt. En gammal söt tant fick kontakt med sin älskade make och jag fick torka tårarna. Vi var trots brist på kontakt nöjda då vi åkte hem. Fast jag är så sjukt sugen på att gå och spå mig igen. Är det någon som har amatörkunskap i detta ämne och vill öva på mig, så bara tjoa till. Jag är ett villigt objekt. 

I lördags var det bröllop. Den dagen har vi väntat på. Den dagen har varit spännande. Hur skulle det gå? Jennie-boss har haft sjuttiotretton bollar i luften, varit glad, varit irro, varit stressad och jag har frågat efter mitt skyddsombud. I torsdags var vi och fixade lokalen. Pimpade, dukade och blåste upp ungefär hundra vita ballonger. Jag frågade henne om hon hade koll på hur mycket sääärlek det var från min sida, som var inomhus hela dagen trots att det var en enormt solig och röd kalenderdag. På fredagen höll jag ställning i butiken medan de andra fixade det sista. Så kom lördagen och jag bjöd hem Marie på en rosa drink innan min svärdotter Lizette körde oss till kyrkan. De var så himla fina och Leo satt på sin lilla ministol under hela vigseln. Helt fantastiskt av ongen som inte ens fyllt tre år. Vigseln gick bra, de sa tydligt sina JA och inte ett öga var torrt då farmor läste en dikt. Kusinen sjöng fina visor och prästen var bra och lättsam. 

När vi kom till bygdegården så minglade vi i drygt två timmar och hade konstant ett glas i handen. Solen sken från blå himmel och alla var trevliga. I källaren hade de satt upp en fotostudio som tog fyra bilder i snabb takt. Där fanns rekvisita att pimpa sig med. Mama mia vilka roliga bilder. Ett tag undrade jag om jag skulle behöva Tena-binda. Undrar om vi inte hade ett grabbgäng som moonade också, vilket hör till på bröllop. He he.

Under middagen var det massa tal, jippon och sånger. Brudparet firades ordentligt, men det stora samtalsämnet måste ändå ha varit brudens snygga pappa. "Va, är det Jennies pappa?" " Shit, så snygg pappa Jennie har" Vem är den snyggingen där? "Va, vem sa du att det var?" Jag insåg iaf snabbt att han hade en skittrevlig sambo och att Jennie-boss troligen inte velat ha mig till styvmorsa.

Dansen kom igång vid halv ett och nattamaten likaså. Alla var trevliga och bjöd på sig själva. Maries son hämtade oss och kudden log glatt mot mig och viskade komsi-komsi. Jag sket i att spela svår och somnade innan jag hann att stava till bäver, vilket jag hade en död sådan i mun några timmar senare. Död bäver i mun och mascaran nere på kinderna, då jag vaknade fem timmar senare. Men det var det värt, för nu är de gifta. Massa och mycket säärlek önskar jag dem.