Jag fick veta att cancern skulle snart ta ännu ett liv av någon jag känner. Eller kände får jag nog säga. För att för några år sedan så bestämde jag mig. Jag bestämde att jag skulle bryta och jag bestämde mig för att det beslutet skulle jag stå fast vid. Jag tänkte över det, för att inte en dag behöva ångra mig och känna att jag gjort fel. Så när samtalet kom häromkvällen om att det kanske inte var så långt kvar, så kände jag att jag fortfarande stod fast vid det jag bestämt år tillbaka. Jag tänker inte åka och hälsa på och jag tänker inte gå på begravningen. Det är sorgligt, det förnekar jag inte, men mitt beslut känns rätt och då följer jag det. Så blir det.

Idag är jag ledig. Första dagen på ett tag. Jag tar hand om både mitt hem och mig. På tiden liksom. Bland annat fixar jag till färgskalan i mitt liv. Första och andra blekningen är gjord. Måste en tredje. Sedan vet jag inte om det finns något hår kvar att färga. Golvsvabbning och fotvård står sedan på schemat. Fick någon en intressepil i ögat nu, så flåt då.