Jag har haft svart hår i många, flera år. Till sist tröttnade jag på det. Så jag började färga det, vilket visade sig skulle bli lite av ett gift. Jag färgade det lila, vilket jag trivdes jättebra i. Men gud vad gamla tanter rynkade på näsan, vilket jag skrattade åt. Jag färgade det knallrött och trivdes lika bra i det. Sedan färgade jag det blått och trivdes sådär med det. Kände mig ganska dyster i den blåa. Folk har i flera år undrat om jag inte ska färga mitt hår i rosa, pga mitt namn och svaren har varit samma: Aldrig i livet, det kommer inte att hända, om jag hade varit 20 så, nä det är jag alldeles för gammal för osv.

Man ska aldrig säga aldrig. Man ska alltid säga kanske. Nu har det hänt. Jag tänkte som så att jag har ju faktiskt haft både lila och blått, så varför inte rosa liksom. Så nu är det cirka tre månader kvar tills jag fyller 55 och jag har knallrosa hår. Jösses, vem tror kärringen att hon är egentligen? Jag vet att jag är inte beige iallafall.