Jag är så sjukt lättskrämd. Asså lättskrämd på allvar. Jag har dragit till folk som skrämt mig. Inte med mening liksom, men reflexmässigt. Mina ongar steg aldrig in i sina egna hem innan de hade stått på dörrmattan och ropat "hallå" tills jag svarade. De kom aldrig fram till mig när jag dammsugade, gick med dammsugaren, dammsög(?) utan väntade tills jag hade stängt av den. Min x-granne gick några gånger rätt in i min lägenhet och stod i vardagsrummet och skrek hallå, tills jag hotade med stryk. Mina jobbarkompisar lärde sig hur de skulle hantera mig. Min nuvarande chef, ropar från butiken in i köket "skriver ut" eftersom jag sitter jämte skrivaren och jobbar ibland. Asså jag tror mitt hjärta ska stanna flera gånger om dagen. Jag har skitmånga exempel när jag inte haft hjärtat på rätta stället liksom. Idag slängde jag iväg en clementin när grannen började borra. Fast jag blev inte riktigt lika rädd som jag blev den gången jag bodde på markplan och vädrade och det plötsligt stod en svart, stor labrador jämte mig i köket. Ja jädrar i min låda...

Med godkännande från berörda, så ska jag berätta om en underbar grej.

Lizette firade jul med oss och Tobias fick en julklapp av henne som fick både mig och Lasse att storlipa. För er som inte har full koll, kan jag berätta att Tobias och Lizette träffades på Öland i somras. L hade spanat in T för några år sedan på SM, vilket T var helt ovetandes om. Bla bla...iaf så öppnade T julklappen och det var en stor poster. Med långityd och attityd och faen vad det heter, så hade hon prickat ut exakta platsen på piren, på Lundegårds camping. På planchen längst ner stod det: Tobias och Lizette- första kyssen. Asså, fatta så romantiskt. Det brukar vara mina söner som kan tänka till på såna grejer, men denna gång hade minsann T sin överman...kvinna.

De träffades i somras, Lizette flyttade hit i oktober, fick jobb på Kicks, de har fixat i lägenheten och jag känner knappt igen min förstfödde. Han har blivit intresserad av matlagning, han går skogspromenader och hela han fullständigt lyser av kärlek. Vad glädjer ett mammahjärta mer? Du är aldrig, aldrig lyckligare än dina barn!

Det fyller min förstfödde imorgon. Fast vi firade honom igår. Tänk att min onge fyller 34 år. Det är ju inte länge sedan jag själv satt på den stolen liksom. Iaf så car vi på Harrys och firade honom. Mat och mys. Sedan gick vi bort till foxen och tog ett glas gott. Kvällen gick fort.

Vi var sju stycken hemma hos Pia och Lars. Vi hade en helmysig kväll. Kalle körde eftersom han hade jour, så det var gött att få sova i egen säng. Men en riktigt god och mysig kväll var det. I morse var gatan helt tyst. Inte ett ljud hördes från varken gata eller fågelträd. Nu kan 2015 dra åt helvete. Hej och välkommen 2016.

Det blev onsdagen då Lustgården var på Kärven. Asså folk är helt underbara. Jag hade lätt kunnat sälja mer vibratorer, oljor och annat om det inte tagit slut. Dessutom fick jag ett roligt ket av en rolig människa. När jag var klar och hade samlat ihop allting, så fick jag en mysig stund i baren innan jag åkte hem. Vissa människor är allt lite mysigare än andra ;-)

Det känns som att detta år har varit en körsträcka för att komma in i ett spännande 2016. Även detta år ska vi fira tolvslaget två gånger. 12.00 och 00.00 Härligt och mysigt. Fast innan dess har kärringen lite att göra. Jag brukar ha bra framförhållning, men nu ligger jag lite illa till. Uj uj...

Jag är trött, trött och mera trött. Sugen på att fixa och dona, men har ingen ork. Jag vill ju fixa fest, jg tycker ju det är skitroligt. Så kom jag att tänka på då jag hade en grabbfest. Jag fixade en fest för 21 grabbar. Jag var avundsjuk på mig själv.

Ni som missat det kan läsa om det i länken och kolla på filmen som min förstfödde gjorde av bilder och filmer. Ni som läst det en gång, kan läsa om det, för ni har ju inget roligare för er än att läsa tantens blogg. Visst?? Hade det inte varit så asmycket jobb, så hade jag satt tänderna i en ny fest. Men när jag fixar, så finns det överhuvudtaget inget som heter "det ordnar sig, det löser sig" så då går det åt en hel del tid och energi. Men roligt är/var det.

http://tant-rosa.bloggplatsen.se/2014/11/16/10927407-21-grabbar-och-en-karring/

http://tant-rosa.bloggplatsen.se/2014/11/23/10934643-filmen-ar-klar/

Jag fixade mig och åkte hem till Kalle och Titti på förfest. Där var vi tretton glada festare. Sedan åkte vi in till stan och Harrys. Det tog ett bra tag faktiskt innan folket kom, vilket inte brukar vara så en juldag. Lite mingel och snack med massa folk innan vi var några som tog oss till Foxen. Jag höll ut ett tag, innan jag bestämde mig för hemgång. Trött kärring liksom.