När jag var dryga 20 år så tittade jag på "Lilla huset på prärien" varje torsdag och grät en skvätt. När min älskade mamma 61 år gammal, hade fått beskedet om sin cancer som inte skulle gå att bota, så kom inte hennes tårar förrän hon en eftermiddag satt och tittade på "Lilla huset på prärien". Idag tog jag en paus i packandet och samtidigt som jag åt lite så zappade jag och hamnade på dansk tv och tittade på "Lilla huset på prärien" och grät en skvätt.
Denna serie håller mina tårkanaler igång.