I snart 8 år har min kompis lidit av sin skitcancer. Nu har hennes hår lagt in årorna och hon tappar det. Det orkar helt enkelt inte med medicinerna längre. Nette som är så jäkla stark och underbar mår skitdåligt över detta. Jaaa, det är bara hår. Jaaa, det växter troligtvis ut igen. Men nu är Nette bestört över detta och jag förstår henne. Jag KAN inte säga "äsch, det gör inget för du är så fin ändå", fast jag tycker det. För jag vet att jag hade varit lika bestört och känt samma sak som hon. Jag skulle vilja sätta mig ner en dag med henne och prova snygga sjalar på olika vis. Iaf. Igår när hon var och handlade så stod det ett gäng ongar i 10-12 års åldern utanför affären och hånskrattade åt henne och hennes mössa. Skrek "simma simma" åt henne. På säkert avstånd såklart. Ni som bor på Frennarp ska lyssna nu. För ni ska ta tag i era ongar, sätta er ner vid det runda bordet och prata med dem. Gör det redan ikväll och skit i vilken serie som går på tv och vilka som har lagt upp statusar på fejan!!

Tydligen är jag en av dem som kommer ha vallningar livet ut. Jag brukar vilja vinna, men denna gång hade jag lätt kunnat ta dumbopriset. De säger att 50% har vallningar i ca 5 år, 35% upptill 7 år och resten livet ut. Så nu har jag varit och köpt vallningspiller. Ätit dem snart en vecka och funderar på om jag märker något. Varken biverkningar eller mindre vallningar märker jag och talar skarpt med mitt tålamod att det ska skärpa sig. För nu ska det självklart ske förändring direktdirekt.