För ett tag sedan bytte Pontan mobil. Då hade han denna bild inne på Insta, med texten "Hej alla vänner. Jag har ny telefon och eftersom jag inte är efterbliven, har jag alla nummer kvar"

Alla ord är överflödiga.

Jag ääälskar min förmåga till framförhållning och planering. När jag ska fixa fest, så finns det inget "det löser sig" eller "det ordnar sig efter hand" Det är väl därför jag blir så sjukt frustrerar när jag måste förlita mig på andra och inte kan göra det själv. Iallafall är jag så himla glad att jag hade fixat nästan allt innan jag blev sjuk, för samma vecka det skulle bli fest, så låg jag helt pall. På fredagkvällen så kom Mini/Loppan och hjälpte mig att ställa iordning lokalen. Hon fixade musikanläggningen och vek servetter och jag pekade med hela handen. Det ska vara där, jag vill ha det si eller så. Ovärdelig hjälp för mig. På lördagen åktejag dit två timmar tidigare och det var en himla tur det, för det tog tiiid att tända ljus, fixa välkomstdrinkarna i påsar, knyta fast godishalsband som de sedan skulle ha som bjudegodis under kvällens lopp och en lapp med sångmeningar, på påsarna. När gästerna kom var jag p r e c i s färdig och jag tackade ännu en gång mig själv för bra tidsplanering. De fick varsin påse och sedan skulle killarna ställa sig på ena sidan lokalen och tjejerna på andra. Tjejerna hade fått en vers och killarna hade fått refrängen till samma låt och på så sätt parades de ihop vid bordsplaceringen. Alla sjöng så taket lyfte och jag insåg att jag hade bjudit rätt folk, folk som vågar bjuda på sig själva helt enkelt. På varje bord hade jag satt ut ett gäng tomtebloss och tändare och när alla tände på, så var det bra stämning, trots att brandlarmet gick. Ingen kände dock panik då vi hade brandmannen Snygg-Tompa med oss. När inte ens han lyfte på ögonbrynet så gjorde ingen annan det heller.

Efter maten så sparkade vi undan borden och skakade rumpa. Några hittade även väskan med peruker.

Sedan var det dags för kaffe och dessert. Det är många som har velat ha receptet på min festdessert, men jag är benhård på att inte lämna ut det. Det serverades även Galliano till kaffet.

Efter ännu mera röj, så var det dags för lite nattamat och jag hade förberett räkgoja som skulle bredas i ett tunnbröd. Tunnbrödsrulle, hepp liksom.

Kvällen gick snabbt. Det gick tyvärr inte lika snabbt att städa undan festen, trots att vi var några stycken som kämpade på. Vi fick dock backning på golvstädet, vilket jag fattade då jag kom tillbaka för att hämta bilen på söndagen. Jag svor över dem som hade ansvarat för dammsugning och svabbning för det såg nästan ogjort ut och Camilla som ansvarar för lokalen sa att det märktes att det inte var mina söner som hade skött om golvstädet denna gång. Så det vara bara att börja städa, vilket inte alls ingick i min söndagsplan. Fast lite gladare blev jag då jag såg alla grejer jag hade fått under kvällen. Bland annat så fick jag den godaste choklad jag nånsin smakat. Mini´s hemmagjorda i en hemmagjord burk. Om ni får smaka? Tror inte det, den kommer jag vara skitsnål med.

Det var en sån himla skitrolig fest, vilket verkligen alla tyckte. Två saker som bidrog till den lyckade stämningen var att jag i mitt välkomsttal föreslog att massa kort skulle tas, men att de skulle vänta med att lägga upp dem på fejan till dagen efter. Jag tycker att det går så mycket onödig tid till att lägga upp pussbilder på fejan, tagga bilden, kolla hur många likes bilden gett och svara på kommentarer ang bilden. Är man på fest så är man jue. Andra orsaken var att jag i inbjdan hade talat om att denna fest inte skulle ses som en förfest, utan vi skulle ha kul på samma plats hela kvällen. Detta gjorde också att folk slappnade av på annat sätt. ingen skulle iväg liksom. Alla fick vid anmälan sätta in 100 kronor på mitt festkonto och när jag hade inhandlat precis allt så fanns det 62 öre kvar på kontot.

Så kom gärna och säg att jag fixar fester för att tjäna pengar på det. Gör det.

Tack tack tack alla ni som kom och bjöd på er själva. Tack och puss.

Ett särleksbrev kallar jag det. För det låg så mycket säärlek bakom. Kuvertet var pimpat och brevet var välformulerat. Nette var lyrisk för att hon nu hittat ett sätt att gå ner i vikt på, att hennes sockerbehov hade försvunnit och att jag skulle prova och känna samma eufori som hon kände. Jag boooorde ju ha anat. Jag boooorde ju ha tänkt att det var något lurt. Men det gjooorde jag inte och tappade hakan av förvåning då den var så lättöppnad och ut kom en härlig guldnougat. Som jag flabba!!
Tack tack tack Nette för att du så himla ofta förgyller min vardag. Lavv jo!

Den har gått i feber och särlekstecken. Jag missade pingisen i onsdags och låg istället i feberyra, så även min biljett gav jag bort. Men med tanke på hur flera stycken har funnits för mig och fixat och donat, så har jag inte varit deppig. Ulle kom hit med lunch och en goodiebag som innehöll halstabletter, tidningar och annat härligt tjafs. Nonne bad mamma Karin att hämta ut sin cocillana och andra piller på apoteket och Annika åkte till butiken och hämtade det. Det gjorde hon innan hon åkte till MaxiFlygstaden och handlade det som stod på min inköpslista. Loppan som jag börjat kalla Mini (hon är alltid minst och yngst i gänget) messade mig och frågade om jag ville ha massa god mat. Som hon dessutom har delat upp i portioner och som kan frysas in. Jag har sovit, sovit och sovit, vilket är den bästaste meducinen. Sömn och säärlek.

Jag fick biljetter till detta evenemang, så imorgon ska vi kolla in de stora grabbarna. Dessutom ska vi fika och titta på folk. Är det ok att ta med sig kikare?

Jag har en "inbjudan" om att se dem träna i em, men jag får se om jag har en nagel att måla just då.

RFSL-mötet angående HalmstadPride2015 startade klockan ett igår och jag trodde det skulle vara slut två timmar senare. Tji fick jag för halv fem satt vi fortfarande kvar. Sedan åkte jag ut till Nonne och Reino som bjöd på himmelsk äppelpaj. Himmelsk säger jag bara.

I lördags dejtade vi halv fyra på Kärven. Massa folk och mycket snack. Vin och mera snack. Sedan tog vi bussen till Eldsberga och Annika som hade fölsefest. Vi var tio stycken som blev bjudna på skumpa, god mat och massa god dryck. Jag var trött. Trött med stort T och fick vila ett tag. När jag pratade med min förstfödde ikväll och berättade om min trötthet så sa han att han var förvånad över att denna trötthet inte kommer oftare hos mig. Jag hoppas verkligen att det inte sker fler gånger, för det var tråkigt att vara trött på en fest. Aptråkigt.