Vad tänker ni om döden? Tror ni på ett liv efter detta? Det gör jag. Jag tror inte bara att vi lever här och nu och sedan är det slut. Nä, jag tror det finns en fortsättning. Vi ska lära oss något i detta livet och sedan lära nytt i nästa.

Jag tror mer. Jag tror inte jag blir gammal. Förr så funderade jag på servicehem. Diskuterade med kompisar om att man kanske skulle skaffa ett eget hus och bo några stycken tillsammans och själva anställa folk som VI ville ha och som serverade oss så mycket vin och choklad vi ville ha. Nu tror jag inte jag behöver bry mig om det. Mamma, mormor och pappa fick cancer, så jag tror att jag också kommer få det. Eller så kommer jag dö för att jag inte lever det sundaste livet. Alltså tror jag inte att jag har många år kvar. Det kan slå ner mig fullständigt vissa stunder. Allt jag inte kommer få uppleva. Tid, mys och roligheter med mina ongar, tid med deras barn, få se deras ev husköp, karriärer och vardagliga liv. Det sörjer jag ofta och jag förstår hur min mamma kände det då hon skulle dö.

Jag har planerat det mesta. Hur jag vill ha det i kyrkan, vilka låtar jag vill ska spelas, hur jag vill ha "festen" efter kyrkan. Jag vet hur jag vill ha det och jag har skrivit ner det.

Ibland tror jag att jag bara har några få år kvar, fråga mig inte varför, men det är en känsla. Jag och några kompisar diskuterade detta för ett tag sedan och jag berättade då vad jag berättar för er. Jaha, sa en på hälften skämt och hälften allvar-då är det bäst att passa på att umgås med dig nu då, så det inte blir försent?! Ja, faktiskt. Så tror jag. Jag vill iaf passa på och njuta av min omgivning, för snart får jag inte vara med längre. Jag vet att det är tabu att prata döden och att man ska tänka att man har 20- 30 år kvar att leva. Jag vet det, men jag struntar i det, för så kommer det väldigt troligt inte bli.

Så jag tänker njuta och jag vill att min omgivning njuter av mig, för i nästa liv kanske vi inte känner varandra. I nästa liv kanske jag blir beige, rik och välutbildad.

Så kan det bli.