Idag är det sex månader sedan Ingela hastigt lämnade oss. Vi saknar henne varje dag. Jag vill så gärna tro att hon sitter och skvallrar med mamma och mormor. De dricker vin, skvallrar och skrattar ihop. Hon fick bara bli femtiosex år. Hon fattas oss.

Asså, de där på SMHI har inte vidare koll. Jag minns förr när de spådde hur sommaren skulle bli och man lite hånfullt undrade hur de kunde ha koll på den, när de inte ens visste en vecka framåt. Nu för tiden undrar man hur de kan spå en vecka i förtid, när de inte ens kan sia om morgondagen. Då menar jag inte tjugofyra timmar. Nä, de har faen inte koll på de sista tolv heller, för det stämmer så himla väldans mycket sällan. Igår visade de en stor sol. Idag när det pisseregnade, så visade appen noll millimeter. Jo, eller hur?!

På Nyhetsmorgon sa träningstjejen att det var bra att ha med sig en hink och två petflaskor till stranden, stugan eller var man nu höll hus. För då kunde man fylla dem med vatten om man plötsligt fick ett enormt träningssug. Då hade man hantlar liksom. Det tipset ska jag ta till mig för jag tycker det är skitjobbigt när träningssuganfallen kommer över mig.

Jo eller hur?!

Igår var jag hos kusin Nonne. Jag blev lite sen och insåg att jag inte skulle klara tiden 11.00, så jag messade henne och sa att jag skulle bli en stund sen. Tur var det, för när jag kom så möttes jag av kussen som stod beredd med en viftande flagga. Säärlek säger jag.

Jag fick massa ket av henne (jag fyllde ju nyligen föörtifjorton) och hon hällde upp bubbel.

Sedan låg vi i varsin solsäng i flera timmar och snicksnackade. När jag är på deras uteplats, så undrar jag varje gång när de andra hotellgästerna ska komma ut från sina rum. De har det så otroligt fint. Gräsmattan är perfekt och det vore ju konstigt om den inte hade varit det med tanke på att de har nedgrävda vattenspridare i varje hörn. Dock troligen inte så flitigt använda denna skitsommar.
Två trappsteg ovanför avsatsen vid poolen så har de ännu en möbelgrupp med både matbord, stolar och stort parasoll. Dessutom en stor mjuk rund soffa. Javisst, kan man bli avis?

Nonne brukar ta ett morgondopp. Jag badade dock inte eftersom jag är en äkta tråkig badkruka. Temperaturmätaren i form av en liten guppande delfin, talade om att det var 25 grader i vattnet. Mina fötter talade om att det var för kallt.

Nonne gick in och fixade lunch och jag fick ligga kvar och sola. Hon klarar inte av att fixa och prata samtidigt. Det blir för mycket för hennes strokehjärna. Det finns ingen, jag menar verkligen i n g e n i hela världen som gör godare sallad än Nonne. Vilken sallad hon är gör, så är den världsbäst. Trots att hon hade soyabönor i, så njöt jag för fullt. Även laxen var asgod. Fast vad skulle inte smaka gott i vårt sällskap? Vi har alltid mysigt och roligt ihop. Verkligen.