Sönerna hade planerat. De hade en plan sedan två veckor tillbaka. Det hade jag inte en aning om förrän de sa i förmiddags att jag skulle göra mig klar och varmklädd till klockan ett. De hade planerat "Jul på Liseberg" Vi gick runt bland allt folk och alla bodar. Lotta Engberg hade sin jullotta och Peter Jöback uppträdde tillsammans med en gospelgrupp. När jag stod med sönerna som höll om mig, gungandes mjukt tilsammans till Jöbacks O´helga natt, så tänkte jag att tårarna på kinderna blev små istappar och trots att jag inte har många kronor så är jag rik. Jag är stenrik för jag har mina älskade söner och deras kärlek och vi är friska alla tre. Vad kan man mer önska sig?