Tobias har ännu en gång tagit jättefina bilder. Denna gång på Felicia, Pontans flickvän som går dansskola i Köpenhamn. Denna bild blev min favorit.

Även Viccan, hennes syrra går där. Fina brudar och duktig fotograf.

Tänk så olika tänk vi har/haft om våra barn. Jag minns när Pontan var nio år gammal och tog bussen själv in till stan, medans hans bästa kompis inte fick gå själv över ett bevakat övergångsställe. Det var samma onge som inte fick komma upp och hälsa på Pontan då vi bodde i Sthlm, för att jag hade "för lösa tyglar" Jag tror att det berodde på att Pontan var min andra onge och hans kompis var deras första.

När vi flyttade upp till Sthlm så var Pontan 13 år och skulle börja i högstadiet. Han och jag tränade att åka pendeltåg, så att han skulle kunna ta tåget själv in till centrum. Efter några gånger, så bestämde vi att jag skulle gå bakom honom och bara studera. Han frågade en man en gång för att vara säker på att han steg på rätt och jag bara följde med och vi båda insåg att han skulle klara sig själv. Sagt och gjort, någon vecka senare ville han in till stan. På väg ner till stationen, så kom det en grabb som var några år äldre än honom och ville låna hans mobil med förklaringen att han hade eget sim-kort. Pontan som fattade att något var lurt, sa att han hade dåligt batteri. Killen blev lite hotfull och följde efter honom. Började hota och närma sig mer och mer. Då Pontan kom upp på perongen så gick han ifatt en kvinna i min ålder, lade armen runt hennes midja och sa "kom nu mamma så går vi" Kvinnan fattade snabbt och följde med och den hotfulla killen vände och gick sin väg. När Pontan kom hem några timmar senare och berättade historien, så visste jag att jag inte skulle behöva vara orolig för den ongen, vart han i världen än skulle befinna sig. Den tanken har jag om båda mina ongar idag. Visst är ongar olika. Det vet jag om. Tobias satte jag ibland på tåget till Helsingborg och mormor mötte honom på perongen 1½ timme senare. Då var han sex år. Jag skulle inte ens kommit på tanken att göra det med Pontan, för då hade han troligtvis hoppat av i Laholm för att han såg en rolig pinne längs spåret. Som tur är har bägge mina ongar slutat leta pinnar och står stadiga på jorden. Undrar om de vågar sätta mig på något tåg om några år då jag har vinat upp för många hjärnceller?

I lördags var det dags igen. Jag och sönerna hade vår traditonella shotfest. Jag bjuder mina vänner och de bjuder sina. Alltså en härlig blandning av folk. Vi började 2010 i liten skala och numera hyr vi lokal. Folket betalar in 50:-/person och för det så betalar vi lokalhyra, glas, servetter, ljus, snacks, snittar mm mm. I år var vi ca 50 stycken. Eftersom vi i fredags var och fixade i lokalen, så var det inte så mycket kvar sedan på lördagen. Men vi var ändå där strax efter fem. Då hann vi skära upp snittarna, hälla upp snacks och tända alla ljus. Sedan ringde vi efter en pizza som vi slajsade upp och tryckte i oss. Viktigt att grunda liksom. Folket kom och alla bjöd på sig själva.

De var raska så fort "shotsignalen" kom och de var duktiga på tävlingen som innebar att besvara frågorna vi satt upp på väggarna som de svarade lagvis, för att lära känna varandra.

Vi hade bestämt med en korvgubbe, som kom och riggade upp utanför lokalen och alla som ville kunde köpa sig en korv. Lätt att bli hungrig senare på kvällen.

Det var en riiiiktigt rolig fest och trots att det var skittufft att städa på natten, så var vi alla tre skitnöjda.
Dagen efter var det flera som mailade och tackade för en rolig fest och vi förstod att det var fler än vi som vaktade sina soffor. Jag var riktigt glad över den enorma kort vi fick av ett gäng. Smällfull korg med massa godis. Soffa, godis och tv. Så såg min söndag ut.

 
Säärlek kände jag då Tobias skrev en status i evenemanget. Verkligen fint sagt.

Nu är det ett år till nästa gång, så vi hinner vila upp oss. Fast tant har en ny plan. Ska bara klura lite på den.

Igår tävlade Pontan och Caline i distrikts cupen här i Halmstad. De vann både i Lindy Hop och i buggen. Roligt och roligt att se vilket härligt ös de hade på golvet. Efter tävlingen så handlade jag lite och sedan intog jag soffan för att orka med kvällen. Känner ni igen uttrycket "aldrig mer" efter en rolig kväll? Igår dejtade Ulle och jag på Foxen. Sötisen Mikaela gav oss ett bra bord och vi åt och drack gott. Efter några glas vin, beställde vi in en flaska istället för nya vinglas. Smart liksom. Massa tjejsnack och skratt. Sedan kom Thomas och bjöd bort oss till hans grabbgäng. Han beställde in varsin drink åt oss. Glasen var inte direkt några små äggkoppar, utan riktigt stora. Jag som brukar vara kaxig och säga att "fyror bor man i och sexor dricker man" fick så jag teg. Jag tror minsann det var en 24:a vi fick. Jättegod och det sa slurp. Inte så listigt. Vi jallade bort till bullens tält och kom precis när bandet spelade sista låten. Faen med. Jag som hade låga skor för att kunna röja. Sedan gick vi till Hk. Där var jag inte så länge utan jag fick istället ringa efter taxi och be chauffören köra med rutorna nere. Sängen stannade jag genom att ha en fot i golvet. Allt är Ulle och Thomas fel såklart. Väldigt såklart.

Eller tatuTeringar som mina ongar sa när de var små. Jag gillar inte tatueringar. Har aldrig gjort. Minns ni "solen" som alla brudar i Tylösand och övriga Sverige skulle ha i svanken för att vara unika. Sjukt mycket unikt. Undrar hur stolta de är över den idag? En örn eller ros på överarmen eller "ringen" runt armen, som sällan går ihop för att det gjorde för ont. Gäsp. Mina ongar och speciellt Pontan tjatade röven av sig för att få tatuera sig. Svaret var tvärnej. När han fyllde 18 sa jag att jag skulle lägga mig på mina knän och tigga och be för att han skulle vänta. Jag anser inte att man är helt vuxen i hjärnan, då man fyllt myndig och kan se konsekvenserna senare i livet. De som ber om förslag på bild dagen innan deras tatueringstid-sicka losers. Jag hörde ett bra tips. Sätt upp bilden du vill ha på badrumsspegeln eller kylskåpet i tre månader och vill du fortfarande ha den så gå och gadda dig. Idag är mina ongar 25 och 32 och skulle de göra en tatuering, så känner jag mig lugn för då är den väl genomtänkt. Jag såg en person på tv som jobbade som "tatueringsbortagare" D e t måste ju vara ett hett yrke snart. Sleeve, alltså tatuering på hela armen, fy faen vad fult. Tatueringar över hela bröstet och upp på halsen-suck. Alla sångtexter, dikter och ordspråk-stön. Piercing gillar jag inte heller. Om det inte är ett hängsmycke i naveln på en ung smal tjej. Vissa piercingar med plattor kan också vara snygga. Jag är unik. Jag har inga tatuTeringar. Jag menar inte att jag är snyggare, men mer unik är jag.

Dessa ongar är så otroligt fina och mysiga. De två snyggaste i stan enligt mig och deras sociala kompetens spränger skalan. Olivia är söt så man får hål i tänderna och är "NagelKajsas" dotter. Alex är Chrillans dotter och så sjukt snygg, vilket en Halmstadtidning också tyckte för några år sedan. Mitt hjärta blir varmt varje gång jag träffat dem på stan. Goeongar helt enkelt.

Kolla in Pontan och Victors filmsnutt på Insta. Klockren!

http://instagram.com/p/s2nIyRiZXX/

Min minsting har tillbringat tre dagar i Visby. Det var genom arbetet han var där och alla regionerna i Sverige träffades, umgicks och var på bankett. Där blev Pontan utvald till bästa säljaren i Halmstad. Fick diplom och fick hålla tal. Dessutom fick han beröm för att han var en sådan bra kollega som höll en bra och härlig stämning på kontoret. Stolt morsa. Bra jobbat onge.