Ibland kan jag inte se mig mätt på Felicia. Hon är så otroligt söt. Söt på utsidan och söt på insidan. De är ett fint par, Pontan och hon. Ja minsann.

Pontan lade buggskorna på hyllan förra våren. För några veckor sedan bestämdes det att han och Caline ska ta upp dansen igen. Igår tävlade han på en välgörenhetstävling i Göteborg. Han tävlade med en ny tjej. De kom fyra. De slog ut ungefär sjuttio par. Morsan är så himla glad att han knyter dansskorna igen. Skitglad.

Igår började min svärdotter i skolan igen. I ett år ska hon och hennes syrra gå på dansskola i Köpenhamn. De dansar hiphop. De kommer klara det galant. Jag har bett Lina att ta med dem ut en dag, så de får lära känna staden och danskarna. Felicia kommer troligen ha ett skitroligt år.

Ja, det är filter på bilden, men visst är han fin min lilleman?! Det bästaste är att insidan också är fin.

Pontan frågade Tobias: Om du fick välja mellan att lyssna varje dag livet ut på mammas lista på Spotify som heter "Klämkäckt" eller bära runt på en dvärg lika många timmar, vilket skulle du välja? Tobias svarar: Hur skulle jag bära dvärgen sa du?!

Nu är vi hemma igen. Sovit i egen säng. Duschat i egen dusch. Bajsat på egen toa. Trots att detta är gött, så skulle jag lätt kunna vända tillbaka. Jag ska bara vila ett litet tag. Vi trivdes i vårt tält. Fattas bara liksom. Det gjorde andra också. Antingen för fotboll, fika eller shot. En kväll stack Pontan in huvudet då jag lagt mig och frågade om de fick ha förfest i tältet. Bara "kötta" svarade jag. Klockan var vid tolvtiden och eftersom det spelas fram till fem-sextiden på mornarna denna dansvecka så är det ingen som reagerar då klockan bara är bebis. Jag hörde att en del som ligger helsäsong på denna camping, passade på att ha fester de med, för andra veckor ska det vara tyst klockan elva och är det inte det, så gnäller deras grannar. Då kan man väl för faen stanna hemma liksom, anser denna kärring. Iaf, de hade tydligen varit mellan 15-20 pers i tältet och haft hög musik. Det störde inte mig och mina snarkningar störde nog inte dem.

Perikles spelade som vanligt mellan stugorna och det var samma härliga röj. Både på band och på fölket. Traditionsenligt blev det blött, både i och utanpå kroppen.

Sedan var det dags för beachvolleybollen. Ifjol hann vi inte få fram våra grejer för att vara en bra hejagrupp, innan vårt lag slogs ut. Detta året gick de faktiskt vidare en gång. Vi andra satt i våra brassestolar med pompom, såpbubblor och hejaramsa. Naturligtvis fanns rosévinet med. Det kom fram en kvinna som var från Sveriges radio/Kalmar och valde ut mig för att intervjua. Jag svarade glatt på frågor, vi sjöng vår hejaramsa och var glada. Det vi inte visste var att det var direktsändning! Tillbaka vid tälten så lyssnade vi på sändningen och grabbarna fick veta att jag inte hade haft så stort hopp om dem, utan istället pekat ut mitt lag som de som snart skulle ligga ner och flämta. Ups, liksom.

Gubbarna hade ölprovning och jag hejade på med en Mora-Nisse. L43/blåbärssoppa/grädde. En shot jag lärde mig dricka på Lundegård 1992.

Vi hade inte bara röj, vi hade även mys såklart. Tyvärr var inte vädret med oss lika mycket detta år, men sol i sinnet var det minsann ingen brist på.

Sedan var det dags att öppna upp skåpbilen för årets tema. Ett tema som jag kom på en sömnlös kväll i vintras. Instagram blandas med bil blev InstaBIL- en osäker studio. Vi hade med oss massa dukar i olika färger som bakgrund. De fick välja duk som kallades filter och hade samma namn som de på Insta. Vi hade med oss massa hattar och peruker. De fotades och de som ville ha, bjöds på en shot från vår turk.

Maskeradkvällen var solig och skön. Emelie som jag kallar Olivia, sa "Kolla Tant-Rosa, jag är utklädd till dig" Det var den enda kvällen jag var uppe och dansade på logen. Den räckte för mig, då jag är sjukt övertrött på gnussandet. Jag tog en bild på alla ryggsäckar och vattenflaskor och skickade till Stefan och Dunken som började vara på Lundegård på 70-talet och fram till mitten av 90-talet. Då hade vi inga vattenflaskor med oss till logen minsann :-)

På tacokvällen kom familjen Holmberg och Anette hade vodkamarinerad vattenmelon som vi matade varandra med.

Jag hann inte med så mycket mingel detta år. Men ett litet besök hos Sara och David gjorde jag. Hade självklart med mig turken. Turken hängde också med då Casanova spelade på after beachen.
Asså, det är synd att jag inte fixar ännu att lägga upp filmer här!!

Strax före middagen en kväll så står plötsligt Nina, Micke och nya bebisen i vårt tält. De hade planerat att överraska oss, vilket de verkligen lyckades med.

När Tobias samma som ifjol städade och diskade, så åkte Pontan och jag iväg för att stödhandla. Vi tog även en kameltur. Nä, det gjorde vi inte, men vi tutade och sa hej iaf.

Jag sa även hej till en ung tjej jag aldrig tidigare träffat. Jag mötte henne på toa och hon berättade att hon läst min blogg ett tag. Skitglad blev jag.
Lika glad blev jag då Olivia aka Emelie och David lärde oss deras dans de gör till låten "Känslan från igår" och jag klarade av den. Hjärnan är ju inte direkt tjugotvå längre och jag har vinat bort för många hjärnceller.

Sista kvällen var lugn. Knappt någon alkohol alls. Dels för att vi var sletna och dels för att vi skulle köra nästa förmiddag. Inget grille, utan istället beställde vi pizza. Så gott det var. Vi började även packa ihop en hel kvällen innan eftersom vi satt upp en massa. Minst sagt.
Hemfärden gick bra. Vi stannade utanför Växjö och tryckte i oss Donkenmat. Varför går jag inte ner i vikt?! Bilen krånglade och efter vi ställt vagnen, så fick vi endast igång dem med startkablar. Jag ringde verkstadskillen och han ska kolla på den imorgon. Jag har faen inte tid att inte ha bil nu. Verkligen inte.
TACK alla underbara människor som gjort en kanonvecka på Öland. Det har varit så härligt att träffa både nya och gamla vänner. Det har varit så härligt att vara hemifrån och det har varit så härligt att umgås med alla er härliga dansare. Dansare är ett släkte för sig själva som Steffo och Lotta sa efter de varit med i Let's Dance. Öppnare, mer spontana, kramigare och mer öppensinniga än ickedansande människor. Japp, så är det.

Nästa vecka tillbringar vi på Öland. Dansveckan på Lundegård. Ongarna, jag, slavarna och flera andra. Fastän det är avkoppling så är det också massa inplanerat. Det börjar redan imorgon med invigningsfest. Över 400 har meddelat att de kommer. Dit hör inte vi gamlingar. Vi dissar husmusiken. Ett jäkla dunkande anser vi och det slutar inte förrän vid femtiden på morgonen. En kväll spelar Perikles på campingen, mellan stugorna och det är ett gött ös. Annan kväll är det några grabbar som har med sig våffeljärn och ställer till med efterfest. Ifjol kom det ca 200 personer till stugorna och de gjorde ca 400 våfflor!! När folk detta året erbjöd sig att betala eller komma med sylt och grädde, föreslår de istället att de ska sätta in de pengarna på Cancerfonden. Maskeradkvällen är alltid på tisdagen och det är roligt att se ongarnas fantasier. After beachen med Casanovas är på onsdagen har jag för mig. Ja, så håller det på. Soom vi längtat efter denna vecka och nu är den snart här. Yippi!

Idag åkte ongarna och jag ut till husvagnen. Skruvade ihop grill, garderob och lite andra saker. När vi hade hunnit med halva listan, så bjöd Skatan och Kalle på kaffe, äppelkaka och vaniljsås. Mysigt. Resten av listan checkades av ganska snabbt och vi kände oss nöjda inför den kommande trippen. Gött.