Ibland väljer jag min ensamtid. I lördags fick jag tre olika inbjudningar till fest, party och tjoho, men jag tackade nej till alla tre. Min kropp var sliten, så jag ville ligga i soffan. Jag har varit sjukt mycket ensammare i förhållanden, än som singel. Det är en himla skillnad på att vara en-sam och ensam. Ibland frågar vissa mig varför jag är singel. En del borde fråga sig varför de är i ett förhållande. Det handlar om lite mer än att fylla ut soffkuddarna liksom. Det är väldigt sällan jag känner mig ensam. Det händer ibland och då är det oftast för att ingen tänker på att fråga mig, för de tror alltid att jag har fullt upp. Det har jag faktiskt inte alltid och jag gillar inte deras tänk. Jag har turen att ha några parvänner som skiter i att jag är singel, som skiter i att det blir tre, fem eller sju vid bordet. De betyder oerhört mycket för mig. Särlek.