Direktlänk till inlägg 10 november 2015
Idag är det 15 år sedan min älskade mamma tog sitt sista andetag. Jag vet att hon hållit sitt löfte och vakar över mig och ongarna. Jag vet dock inte hur många gånger under dessa år, jag velat ringa henne och berätta saker, velat höra hennes röst, velat fråga henne saker och velat skratta med henne. Saknaden är så enormt stor och livet är så orättvist. Jag önskar att jag också fick "hänga" med min mamma, fick gnälla över hur jobbig och tjatig hon är. Åh, vad jag önskar det. Istället har jag vetskapen att trots att hon varit borta i 15 år, så är saknaden inte mindre. Min älskade fina mamma, hon fattas mig.
Inte vidare bra att tårar trillar och det kommer kunder, men det går min själ inte att hejda. Mamma skulle varit 76 år nu. Hon skulle fortfarande ha kunnat haft flera år kvar. Varför liksom?
Så trött jag är på rädda män. Väldigt väldigt väldigt många män säger att de vill ha en kvinna som bjuder på sig själv, vågar sticka ut och är lagom kaxig. Check på alla tre för mig! Män som säger allt detta är det blyga och tillbakadragna männen. N...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 |
5 | 6 |
7 | 8 |
|||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 |
17 | 18 |
19 | 20 |
21 | 22 |
|||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|