Direktlänk till inlägg 10 november 2014
Idag är det fjorton år sedan min älskade mamma somnade in, edast sextioett år gammal. Förbannade skitcancer.
Det blir lite lättare för varje år, men det är fortfarande tungt och jobbigt tiden före denna dag. Jag vet att jag går alltid in i depp i oktober och halva november pga hennes död. De dryga två veckorna jag satt/låg jämte hennes säng har satt hårda avtryck på mig. Det är inget jag ångrar, verkligen inte. Tvärtom så är jag glad att jag tog till vara på den sista tiden och att vi fick säga det vi ville ha sagt till varandra. Inte alla som får den "chansen". Jag har inget behov längre av att läsa dagboken jag skrev under denna tid och följa datum för datum för att se vad som hände och vad som sades. Men gud vad jag saknar min älskade mamma. Hon skulle ha varit sjuttionfem år nu. Hon skulle ha funnits här för mig och mina barn nu. Saknaden går aldrig över.
Så trött jag är på rädda män. Väldigt väldigt väldigt många män säger att de vill ha en kvinna som bjuder på sig själv, vågar sticka ut och är lagom kaxig. Check på alla tre för mig! Män som säger allt detta är det blyga och tillbakadragna männen. N...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 |
4 | 5 | 6 |
7 |
8 |
9 | |||
10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
15 |
16 | |||
17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 |
23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
|||
|