Vilken j-a dag det har varit. Jag vaknade och hade ett tråkigt mess. Bröt ihop som jag inte gjort på lång tid och funderade på varför jag egentligen går på den här skitjävla jorden och som vanligt så är svaret-mina barn. Stressigt som faen på jobbet hela dagen, Fick inbjudan till middag av Nonne men tackade nej för att jag inte känner mig social. När jag slutade så tvingade jag mig själv att inte köra hem, utan vara duktig och köra till flygstaden. Handla något inför kvällen, frukost, kattsand och vin. Frös som en galning på vägen från vagnhuset in till Maxi och där insåg jag att min plånbok låg hemma. Så tröttsamt, så tröttsamt. Tillbaka till vagnhuset och bilen och körde hem. Ensamheten och tycka-synd-om-sig-själv-känslan flög på mig, tills jag kom på hur tacksam jag är för mitt singelliv då jag hör hur andra grälar, hör hur det alltid tjafsar när de är ute och festar, jämt bråkar och tjafsar hemma eller går i den hemska tystnaden och hur jag känt det i mina förhållanden som jag gjort slut på. Då kände jag att mitt singelliv är bra. Så nu sitter jag i soffan med tårarna rinnandes och äter chips. Osocial och vill vara ensam. Sugen på att röra mig bland folk och träffa glada människor. Låt den här skitdagen ta slut fort. Skitfort. Fast först ska jag dejta en stor Captain Morgan.