I lördags så bestämde jag mig för att vara hemma. Inte ens de kända sju vilda hästarna kunde få ut mig på stan. Jag griljerade skinkan, fixade grönkålen och gjorde en janson. Hade det riktigt mysigt. På söndagen fick jag rapport att det hade varit nästan folktomt på stan. De som var där var iaf inget att ha och dansgolvet på Foxen hade varit tomt. Kändes gött att veta att jag inget missade liksom.

Fast åå vad tråkigt det är att vara själv över julen. Inga hemmaboende barn och ingen man som tycker att jag pyntar fint. Ingen att mysa med under julefilten. Missförstå mig inte nu. Jag gnäller inte över att jag är singel, för jag trivs ganska bra med mitt singelliv. Verkligen. Speciellt då jag hör/ser par som jämt ska tjafsa. Det är tuttinutt-bilder både här och där, men så fort alkoholen kommer in, så bråkas det. Då tänker jag alltid "halleluja för mitt självliv" Jag tror inte ens att jag är gjord för att leva med någon. Verkligen igen. Jag är i stort behov av egentid och jag kan vara ganska ego. Så den man jag k a n s k e träffar får vara skitstark i sig själv, för att orka med mig. Men iaf. Tillbaka till julen. Jag har satt upp t r e stycken små tomtar. Jag fick nämligen upp tre adventlådor från källaren och den riktiga jullådan är kvar där nere. Orka liksom. Alltså, för att ni ska fatta mitt svammel. Advent är vitt och guld för mig och jul är röttrött. Ja det stämmer, jag har tre adventslådor, till Pontans fasa eftersom det är han som släpar upp dem åt mig. Så jag bestämde mig igår. Nästa jul ska jag pynta sönder mig. Jösses Amalia vad jag ska pynta rött då. Nu finns det inte så mycket rött där hemma. Inte mer än kulorna i vardagsrumsfönstret, mina naglar och mina ihopbitna läppar. De är ihopbitna för att jag inte köpt många klappar detta år. Vi bestämde att vi inte skulle göra det och jag har verkligen hållt det löftet. Såå skittråkigt, men tvunget. Dessutom är Pontan i Thailandet över både jul,nyår och 13-helgen. Både storebror och jag sade att detta är fanimej sista julen på ett tag som han åker bort. Basta!