Tänk så olika tänk vi har/haft om våra barn. Jag minns när Pontan var nio år gammal och tog bussen själv in till stan, medans hans bästa kompis inte fick gå själv över ett bevakat övergångsställe. Det var samma onge som inte fick komma upp och hälsa på Pontan då vi bodde i Sthlm, för att jag hade "för lösa tyglar" Jag tror att det berodde på att Pontan var min andra onge och hans kompis var deras första.

När vi flyttade upp till Sthlm så var Pontan 13 år och skulle börja i högstadiet. Han och jag tränade att åka pendeltåg, så att han skulle kunna ta tåget själv in till centrum. Efter några gånger, så bestämde vi att jag skulle gå bakom honom och bara studera. Han frågade en man en gång för att vara säker på att han steg på rätt och jag bara följde med och vi båda insåg att han skulle klara sig själv. Sagt och gjort, någon vecka senare ville han in till stan. På väg ner till stationen, så kom det en grabb som var några år äldre än honom och ville låna hans mobil med förklaringen att han hade eget sim-kort. Pontan som fattade att något var lurt, sa att han hade dåligt batteri. Killen blev lite hotfull och följde efter honom. Började hota och närma sig mer och mer. Då Pontan kom upp på perongen så gick han ifatt en kvinna i min ålder, lade armen runt hennes midja och sa "kom nu mamma så går vi" Kvinnan fattade snabbt och följde med och den hotfulla killen vände och gick sin väg. När Pontan kom hem några timmar senare och berättade historien, så visste jag att jag inte skulle behöva vara orolig för den ongen, vart han i världen än skulle befinna sig. Den tanken har jag om båda mina ongar idag. Visst är ongar olika. Det vet jag om. Tobias satte jag ibland på tåget till Helsingborg och mormor mötte honom på perongen 1½ timme senare. Då var han sex år. Jag skulle inte ens kommit på tanken att göra det med Pontan, för då hade han troligtvis hoppat av i Laholm för att han såg en rolig pinne längs spåret. Som tur är har bägge mina ongar slutat leta pinnar och står stadiga på jorden. Undrar om de vågar sätta mig på något tåg om några år då jag har vinat upp för många hjärnceller?